Mitt liv, min blogg

Jag vill ha en russian blue.... Min ena katt är hälften den rasen, och han är minst sagt speciell i sättet. På ett bra och roligt sätt.
Igår snodde stora katten hans mat, då kom han och hämtade mig och skreeeek... "Matte han tog mitt käk" =)

Jag har inte bloggat på ett tag... har varit hos mamma och sen har jag varit väldigt upptagen av skolarbetet. Imorgon är det dags för förödmjukelse igen. Jag ska ha ett föredrag på 10 min. om vitaminer & mineraler. Jag hatar såntdär. Det känns som att man är 10 år igen och ska redovisa om däggdjur för de stora killarna i 6:an. Typ så.

Igår kom "Saker under huden" med posten. Jag har snart läst hela... verkligen fascinerande läsning. Linda skriver på ett så annorlunda sätt... som ingen annan.

Idag ska datorn komma... min nya fina dator...

Det betyder att jag måste börja spara ner allt jag vill ha kvar som finns på den här datorn... när jag egentligen borde börja förbereda mitt föredrag som jag ska hålla på onsdag...

Ikväll kommer sambon hem från sin mamms... kanske lite vin hade varit gott ikväll..

"Goddag, mitt namn är Vresig, Kurt S Vresig."
"Jasså, vad står s:et för?"
"Stubin, Kurt Stubin."

(älskar gösta ekman i "fröken fleggmans mustach")

Idag har jag varit Kurt känner jag. Inte hela dagen. Men i början och i slutet. Inte i mitten, för då var jag på skolan och blev inspelad på video när jag lekte tandhyg.

Förresten! Har ni tips på var jag kan hitta snygga stolsöverdrag till köksstolar?
Ställen där jag redan kollat/letat på nätet:
*jotex
*ikea
*mio
*jysk
*josefssons

Pleeeaasee tipsa!!!

Jag tror att jag tar en paus från bloggandet idag.

Just nu finns det ändå inte mkt intressant att skriva om... bara att

1) idag SKA jag plugga

och

2) jag köpte en grön tröja idag (I'm a shopaholic)

Nu är jag äntligen ljust kopparbrun i håret igen... eller "caramel" som nyansen hette. Känns mer som jag än de där ljusa slingorna!
Nu ska jag & M. titta på "Be Cool" med John Travolta & Uma Thurman!

Är det såhär man gör en fulblogg?

Gick upp 07.00 tillsammans med sambon som åkte till jobbet. Åt frukost. Tittade på Nyhetsmorgon och blev kär i Carina Bergs bruna tröja. Väntade på en intervju med Idolvinnarna från igår. När den väl kom var den ca 2 min lång. Kl 08.30 gick och la mig igen. Kl 13.00 vaknade jag med ett ryck. Insåg att jag sovit bort halva dagen. Skogspromenad med ena katten. Sätter mig framför datorn, läser bloggar och s(m)urfar runt lite, hittar två pissmyror innanför kläderna (aj) som klängt sig fast på mig i skogen. Försökte sedan plugga i ett par timmar, men det blev mest några mail till Lotta istället. Kl. 16.00 ringde jag Lotta och pratade hårfärg, manikyr & skolor i en timme. Fick mms av gammal vän som bor i Nykvarn(?) och som skaffat en söt jack russel terrier. Kl. 17.30 ringde min sambo, han berättar att han ska hämta nya köksbordet + stolarna ikväll, sedan handla mat. Kl. 17:53 mailade jag mina förslag på boktitlar till allas vår bloggdrottning Linda.

Och nu sitter jag här och fulbloggar.

Imorse gick jag upp vid 7 och kollade på Nyhetsmorgon. Carina Berg var väldigt fin i sin nya(?) hårfärg. En varm rödbrun färg, sån som jag vill ha =/ Snygg tröja hade hon också, brun v-ringad. (Jag är inne i en brun period just nu.) Svårt att tänka sig henne och Kristian Luuk som ett par faktiskt. Men, men.. kärleken har mysterious ways...
Hur som helst, efter jag glott klart på tvn så slocknade jag igen och vaknade rätt sent.

Varför pluggar jag inte? Jag borde verkligen plugga. För på torsdag är det dags... då ska jag till högskolan...

Hm. Jag letade efter den där rödbruna hårfärgen ö v e r a l l t men den fanns ingenstans. Till slut tröttnade jag å tog en annan. En såndär loréal multi-ton grej som man gör slingor med. Så nu har jag ljusare hårfärg än förut... den var brun, mellanbrun kanske. Nu är jag blond i luggen för blekningsskiten satt i längst där. Resten brunt med ljusa slingor... Nej jag tror inte att jag blev speciellt nöjd. Det slutar förmodligen med ett besök hos frillan och så får de färga om håret 2 ggr eller nåt... Åh va trött jag blir!!!!!! Allt detta bara p g a en sak - att jag är så damn otålig jämt! Om jag bara hade väntat tills jag hittat den där speciella färgen då... Om.. Om.. Om...

Jag: "Mamma berättade att R.H. ska vara ledare för typ scouterna hemma i byn. Är det inte upprörande? Ska HAN? Han har ju ingen social förmåga alls! Om han är ett BRA föredöme för barn, då regnar det rosa elefanter från himlen!"

J: "Ja, han är väl inte den bästa förebilden... Psykiskt sjuk skulle jag gissa på...Usch gillar inte honom. Är han samma idiot som förut? Kram "

Se tidigare inlägget "Om en mobbare"......

Eftersom jag inte har haft tid att se säsongens första 2 avsnitt av Desperate Housewives, säsongens första The 4400, och senaste Robinson-avsnittet så blev det en låååååååååång videokväll med sambon igår, och vi tittade på allt ovanstående och en snutt av Dolce Vita också.
Emma Andersson är den goaste, gladaste och finaste människa jag vet. Jag tycker inte att allt hon gjort är speciellt smart, men jag tycker att hon utnyttjat sitt kändisskap på ett j*kla smart sätt. Hon har ju skrivit ett miljonkontrakt med kanal5 för bövelen!! Men det vidrigaste jag sett på TV på länge var faktiskt Beiron Andersson, den där gamla schenkenberg-kopian. Han bara skröt, skröt och namedroppade...  Han hade ätit middag med Calvin Klein, han brukade luncha med "underbara tjejer" som Emma Sjöberg, han hade fått sexiga blickar av Madonna "på jakt efter ny pojkvän"... *spy på*
Någon som vuxit till sig och blivit snygg var den där ljusa A-teenskillen. Dhani? Han kommer bli en riktig hunk en dag, sanna mina ord...

Jag var tvungen att åka till biblioteket i Grannstaden för att låna ett par böcker jag behöver till en hemtenta. Böcker som inte finns på biblioteket där jag bor. Böcker om empati och professionellt förhållningssätt.

Annars har jag mest åkt runt från affär till affär och letat efter hårfärg idag. Men just den som jag ska ha är slut överallt. Inne med rött såhär på hösten, eller?

När jag gick i mellanstadiet fanns det en riktigt hemsk kille som var ett år äldre än mig. Han var en sån som mobbade andra för att han själv var den som var konstig. För att ingen skulle se att han var konstig utan fokusera på att skratta åt de han mobbade. Egentligen var han kanske inte så konstig, mer än att han gick konstigt med framåtböjd rygg, och var väldigt sexuellt fixerad redan i tio-årsåldern. Frågade ofta oss tjejer om våra kroppar på ett minst sagt vidrigt sätt. Iaf, när man är liten och mår dåligt över att någon "mobbar" en, så ser man kanske inte att han mobbar andra också. Man tror att man är den enda, man är utpekad, man blir skrattad åt på både lektioner och raster. Så på mellanstadiet var jag sjuk väldigt mycket & ofta. Jag ville verkligen inte till skolan och jag grät migsjälv till sömns varje kväll. En tyst, stilla gråt så att inte mamma skulle höra. Jag berättade aldrig nåt för mamma, jag tror att det beror på att hon alltid anklagade mig för en massa saker när jag var liten, och att hon blev så hysterisk för minsta lilla grej. Hon skulle säkert ha rört upp himmel & jord om hon hade fått veta.
Mamma tog mig till olika läkare som inte hittade minsta fel på mig, de tog leukemiprov, de skickade mig till en barnpsykolog med mera med mera... men jag sa aldrig nåt. Berättade aldrig. Just för att mamma inte skulle få veta.
När jag väl var i skolan och en del inte fullt lika skrämmande killar sa nåt elakt åt mig så tog jag ut all min ilska och frustration över dem istället. De fick passa sig, sa de nåt fel så spöade jag ner dem. En gång fick en kille hjärnskakning. (Usch, vad hemsk jag var. Är det en ursäkt att jag var hemsk för att överleva?) Och på så sätt vann jag någon sorts respekt hos killarna iallafall. Till slut var det bara den där ensamme mobbaren som fortfarande mobbade mig. Det räckte gott och väl för att lämna djupa spår.

För nåt år sedan hälsade jag på en av mina kompisar och vi började diskutera mellanstadietiden. Det kom fram att hon gjort precis likadant, stannat hemma från skolan för att hon mådde så dåligt över den här killen som mobbade och sex-trakasserade. Jag hade inte haft en aning om det, trots att vi var väldigt nära vänner hela uppväxten. Jag kände en sorts lättnad över att jag inte hade varit den enda som hade upplevt det så.

Igår ringde min mamma och berättade att hon sett i lokaltidningen att den här gamla-mobbar-snubben ska vara ledare för några barnaktiviteter (typ Mulle eller scouterna, nåt i den stilen) i byn vi alltid bott. För nån sekund mådde jag lite illa och i mitt stilla sinne hoppas jag till Gud att han förändrats, att han inte är lika störd fortfarande och att han inte utvecklat någon sorts konstig sexuell böjning, typ pedofili. För helt ärligt, han var riktigt störd back then.

Jag hittade "Saker under huden" för 39 kr! En självklar beställning...

Nu har jag läst ut Linda Skugges "Det här är inte en bok". Nu vill jag läsa "Saker under huden" också. Det hade ju varit dumt att läsa dem i rätt ordning! =) Måste kolla upp var jag kan få tag på den.
Hon skriver om känslor och erfarenheter som jag känner igen. Som det där om att växa upp med att vara rädd för precis allting. Hemma fick jag lära mig att i princip allt var farligt, allt från att stå framför mikrovågsugnen (man kan få cancer) till att åka buss (man kan bli våldtagen). Och vissa rädslor sitter kvar litegrann, medan andra har bleknat med åren, ju mer jag insett hur orationella de är. Nya rädslor har säkert tillkommit också. Men min mammas ständiga nojjor över allting när jag växte upp har förstås format mig litegrann till den jag är.

..som jag verkligen längtar asmycket efter barn* just nu, så skulle jag gärna vilja hinna åka på en kärlekssemester till med pojkvännen först (vi har bara varit på 2 utlandssemestrar någonsin under 7,5 år). Jag skulle väldigt gärna ha en mer stabil ekonomi först, jag skulle vilja köpa lite nya möbler från IKEA, jag skulle vilja ha en ny(are) Toyota, jag skulle vilja ha sett Thailand. Och innan jag/vi har gjort allt det där så har jag/vi knappast råd att skaffa barn.

Så kanske är det inte bara av ondo det blivit såhär med studier och skaffa-barn-sent (sent enligt mig). Kanske ordnar bara nån högre makt till det lite snyggt, så att vi inte skaffar barn innan vi hunnit göra allt det där?

*Se nåt tidigare inlägg...

För några dagar sedan beställde jag en ny dator från Ett Datorföretag*. Den här gamla burken jag har nu, den är ca 4 år gammal. Den har blivit fruktansvärt seg på sistone. Man kan inte göra mer än en sak åt gången. Att s(m)urfa samtidigt som man gör ngt annat går bara inte! Så det ska bli riktigt skönt att få en dator med kraftfull processor och massa RAM-minne, STOR hårddisk... det blir great, det!

Nu måste jag ta en snabb dusch innan jag springer ut till tvättstugan... jag måste äta nåt idag också... Vad 17 ska jag äta? Får kolla nåt Arla-recept. Kocken (sambon) jobbar ju.

*Vill inte göra reklam för det... iaf inte förrän jag vet om det är bra

Läste att Robinson-Robban ska göra "comeback" i Robinson. Fattar han inte att det var dags att lägga ner för länge sen?
Fatta hur patetisk han är... och vad han kommer göra bort sig igen.
Själv tänker jag iaf titta på Folktoppen istället.

Nu måste jag plugga lite, jag har en stor hemtentamen att skriva...

Jag och min pojkvän längtar såååå efter att skaffa barn!
Men hur - jag frågar HUR - skulle det gå till? Jag är 26, han är 27. Han har fast jobb (typ det enda på +sidan), jag pluggar på högskola. Vi bor i lägenhet. Skulle jag bli pregnant (säges på dalmål, inte engelska!) NU så skulle vi få barn i typ juni. Då har jag precis avslutat mina studier och vill endera börja jobba på ett jobb jag redan fått (vore ju det bästa) eller börja söka jobb. Det går ju liksom inte att skaffa barn DÅ. Då skulle jag inte få nåt jobb, inte ha rätt till föräldrapenning, ingenting... Så vi måste vänta. Måste skaffa ett jobb, skaffa ett hus. Jobba nåt år först. Vips, så var man snart 30 innan man kan börja tänka på barn och blir en såndär gammal mamma som kommer vara halvdöd innan ungen är ens 18.

Ibland tycker jag bara att Systemen och Alltings Ordning här i landet suger. Jag vill kunna skaffa barn när JAG vill, inte när samhället vill...

Eller så får jag väl bara skylla mig själv. För att jag inte fattade förrän jag var 25 vad jag egentligen ville ägna arbetslivet åt.

Jag har beställt Dallas på DVD! Säsong 1 & 2. Mys-höst med 1 avsnitt av Dallas per kväll.... det blir perfekt det!
Vem älskar inte att hata JR?

Jag ska skriva en bok. Eller något åt det hållet. Kanske bara för att bearbeta. Den ska vara på ämnet Att Hata Sitt Jobb eller Jag Hatade Mitt Jobb och Hur Jag Ändrade Mitt Liv, och handla om mina år i Stockholms IT-värld. Vad jag upplevde på det sketna lilla företaget. (Hur det kan gå till egentligen!)  Och om hur jag tog mig därifrån och skapade ett Riktigt Liv , till slut. Att jag kommit så långt med mig själv. Och hur bra jag trivs nu med livet, mitt ute i bushen i Ingenstans. Fast till största delen (typ 90%) om själva erfarenheterna av IT-branschen, Stockholm och Stockholmare.
Den ska handla om inställda löneförhandlingar, 8-timmarsdagar utan arbetsuppgifter, 14-timmarsdagar med den sortens stress som ger magkatarr och mobbing på jobbet. Bland annat.

Hallå, Linda Skugge (nu igen) skrev ju som sagt en bok som heter Det Här Är Inte En Bok. Och enligt henne själv kan hon inte ens skriva. (Fast det tycker förstås jag att hon kan.) Då borde väl jag som faktiskt HAR bra skrivar-självförtroende kunna sno ihop en bok jag med?

Skulle DU läsa en sån bok?

Läste just att femman har lagts ner... va trist. Jag gillade att skriva sånadär, kändes som att jag fick berätta lite annorlunda saker om mig själv då... inte för att jag vet hur pass intressant det är/var men...

Ser att Linda Skugge länkat till min blogg efter att jag skrev det där... så jag länkar väl tillbax,  =)

Här händer annars inte mycket idag. Igårkväll försvann ena missen för mig (ute) men kom tillbaks just när jag höll på att bryta ihop av oro.
Idag har jag mest sprungit runt och provat kläder, för jag ska på karaokefest hos en fd. tandhyg-stud-polare (hon hoppade av). SingStar rules! Svenska hits blir det ikväll... undrar just hur det kommer låta??
Hur som helst, till slut kom jag fram till den nya partytopen från jc och de nya jeansen från jag-vet-inte-var.

Mailade Linda och frågade om jag fick citera ur boken (efter att jag redan hade gjort det, bra tänkt där..)
Hon svarade att det gick bra.
Bra att veta.

Saxat ur Linda Skugges bok "Det här är inte en bok" (får man publicera ett stycke ur en bok såhär om man återger det ordagrant? Hoppas att Linda Skugge inte stämmer mig nu):

"Nu har jag inga 'bästa kompisar' kvar. Jag har ingen nära vän. Eller jag är ingens nära vän, de har alla nån 'bästis' och jag är mer en bekant/kompis. Jag vågar inte låta någon bli kompis med mig, jag vill inte göra om samma misstag. Vara med om samma sak igen, hur man låter nån komma nära, hur man lär känna varann utan och innan för att det bara ska övergå i hat och äckel.
  Kompisskap förutsätter ett visst mått av 'bekännande', man måste leverera en massa 'snaskiga detaljer' om sig själv och sitt liv. Jag har märkt att det är exakt samma sak med tjejer som med killkompisar, det är ingen skillnad alls. Och jag vill inte höra deras innersta tankar och jag vill inte lämna ut mina. Då har jag hellre inga vänner alls. Jag har några bekanta och några kollegor.
  Jag får ändå inga kompisar för folk verkar inte gilla mig, de flesta har svårt för mig, jag vet att det är så. De står inte ut med min perfektionism, jag glömmer aldrig nåt jag lovat, jag tappar aldrig bort nåt, jag kommer alltid i tid, jag gör alltid allt jag tar på mig, jag sätter jobbet före att ha kul, jag har stenhård karaktär vad gäller mat och sprit. Folk står inte ut med det. De känner sig så ofullkomliga och slarviga och tjocka bredvid mig, jag vet att det är så.
  Och det är inte lätt att tycka om, verkligen tycka om, nån som aldrig riktigt slappnar av, som måste vara perfekt, med perfekt målade naglar och som aldrig tror på sig själv. Och som kastar cynismer omkring sig."

Precis sådär har jag också känt... fast jag kanske inte riktigt känner igen mig i vissa saker i slutet.. jag har inga perfekt målade naglar... ingen stenhård karaktär vad gäller mat och sprit. Men ändå.. resten är på pricken JAG. Jag kommer alltid i tid, håller allt jag lovar - allt det där. Och det har jag faktiskt tänkt på, att det verkar störande för folk att jag är sån. Eller jag får nån sorts tönt-stämpel på grund av det. För det är ju så coolt att lova nåt och sen skita i det. Att råka komma en kvart för sent. Att visa att man inte har tid att hålla vad man lovar och komma i tid, för man är en så populär och upptagen person. Får jag bara fråga, är det inte DE personerna det är fel på då? De som spelar upptagna och populära fastän de egentligen bara önskar att de var det.
Jag är den där tysta som ingen kommer åt. Och jag är inte tyst för att jag är blyg. Jag är tyst för att jag inte vill att de ska lära känna mig. Om de lär känna mig så har de något att använda emot mig, precis som Anna* gjorde. Och jag vill inte lära känna dem. Visst vill jag umgås med dem sådär ytligt, men jag vill inte lära känna dem. De tycker ju ändå inte om mig. De tycker inte ens om det lilla av mig själv som jag låter flyta upp till ytan, så varför skulle jag bemöda mig med att lära känna dem?

*Se nåt tidigare inlägg...där jag skrivit om henne

I bilen på väg till kineskrogen idag hörde jag den gamla 60-talsklassikern "Runaway". Du vet, den där "I'm walking in the rain...tears are falling and I feel the pain... Wishing you were here by me....to end this misary....."
Och för mig var det ju ingen annan än Shakin' Fredrik som sjöng den... nån gång i början på 80-talet. Så osökt kom jag att tänka på att jag - ungefär 6-7 år gammal - trodde att han hette Shejken Fredrik. Jag kunde ju inte engelska. Och jag hade varit utklädd till shejk på maskerad i lekis...(för övrigt skrattade mina fröknar så att de låg dubbelvikta på golvet...) ...så shejk visste jag vad det var. Jag trodde att han var uppväxt i nåt arabland, hahahahaha....

Ljuvliga 80-tal med mintgröna adidas-ryggsäckar och kinaskor =))

De pratar om mig. Det vet jag ju att de gör. Någon av dem har redan försagt sig litegrann. Det är jag som är hon den tysta. Den smarta, som bara lyssnar och tänker en massa smarta saker som aldrig säger. Lite konstig och off är hon också. Bor lite långt bort. Pratar ofta om sina katter. Verkar ha en konstig familj också. Nämner dem sällan och ser generad ut när de kommer på tal. Är det jag som är hon? Den konstiga. Tysta. Ensamma.

Jag känner mig utanför. Är jag det? Är jag det isåfall för att ni har ställt mig där, eller för att jag själv har gjort det?

Jag skulle titta på Robinson. Men råkade zappa lite i första reklampausen och fastnade totalt i SVT:s nya lördagsundehållning Folktoppen med Jovan Radomir, Shirley Clamp och David Bexelius! Vilket helt underbart program... jag är ju uppväxt med Razzel, och detta var ju åt det hållet. Jag har verkligen längtat efter nåt liknande...
Robert Gustafsson sjunger Elvis-låtar riktigt bra. Jag bara älskar när han sjunger "Devil in disguise" - det blir så tokroligt. Helt fel person sjunger låten, ser helt fel ut - men lyckas samtidigt så j*kla bra!

För ett par dagar sen gjorde vi en liten utflykt till IKEA (13 mil bort), jag och sambon. Åh, va jag bara älskar IKEA! Jag skulle kunna ha shoppat upp hela affären (teoretisk sett), men det gjorde jag inte (ekonomiskt sett). Jag köpte...
* en randig mjuk skön soffkudde
* en ny vanlig kudde (men den var syntetisk så den var inte så skön som jag hade hoppats)
* en korg åt katterna (som den ena missen direkt älskade och sov hela natten i!)
* några ljus
* en cool lampa som gör att sovrummet varje kväll badar i rött ljus (porrljus, säger min pojkvän...)
* en ljus-turkos rund badrumsmatta (som numera är dränkt i duschvatten eftersom det är stopp i avloppet IGEN)
* en duk till bordet i vardagsrummet
* två ramar 50*40 cm till "affischerna" jag köpte på Rhodos
Hm... var det allt? Kommer inte på nåt mer iaf.... det blev 800-nånting-kronor för alltihop. Inte så farligt. När jag hörde det ville jag genast gå en runda till och handla lika mycket till. Sambon såg skeptisk ut där han stod och tuggade på sin 5-kronors-korv. Så istället....

.....gick vi in på köpcentret intill. Där köpte jag köksgardiner på Hemtex på rea. På JC fick sambon utlopp för sina shopping-behov - han köpte ett par väldigt dyra jeans som de sydde upp en bit åt honom. En munkjacka och en t-shirt. Och jag fick en snygg partytop! Sen köpte jag ett par jeans på nån annan affär...minns inte ens vilken. Och på H&M köpte jag en till top och underkläder (väldigt fina).

Efteråt skulle vi käka på McDonald's. Jag tog ett Happy Meal, för jag ville ha sånadär grillade kycklingbitar, och de fanns bara som happy meal och inte som vanligt meal. Killen i kassan tittade konstigt på mig och undrade "Eh... ska du ha box och leksak också??" Självklart! När vi kommit hem igen satt jag i soffan och kletade på trolldeg på ett clownhuvud i plast. I trolldegen fäste jag sen små papp-bitar med hår, ögon, öron, mun....  Roligare har jag inte haft på länge! Ska lägga upp en bild på resultatet lite senare...

1. Beskriv rummet du sitter i med ett adjektiv.
-Rörigt.
2. Beskriv din sinnesstämning med två adjektiv.
-Stressad. Förvirrad.
3. Förklara varför din favorithobby är din favorit med tre adjektiv.
-Rolig. Avslappnande. Uppiggande.
4. Beskriv din huvudsakliga sysselsättning med fyra adjektiv.
-Tolkande. Skrivande. Diskuterande. Praktiserande.*
5. Beskriv hur du vill att din livsituation ska vara med fem adjektiv
-Harmonisk. Kärleksfull. Meningsfull. Levande. Rolig.

*Jodå, detta är adjektiv. Sysselsättningen ÄR dessa ord... alltså är det adjektiv.

Reinfeldt beter sig verkligen som en riktig übersitter. Patroniserande och dryg. Speciellt vad han spottade fram till Maria Wetterstrand, som såg smått chockad ut. "Vad vi ser här är ju bara en stackars miljöpartist som...."

Maud Olofsson försöker vinna väljare på att vara go', folklig och klämkäck. Men hjälper det verkligen att nämna tvättmaskiner och nya skridskor?

Lars Leijonborg ser ut och låter som en seriefigur. Nej, som nån i mupparna. En politikens grodan Kermit. Hans roll är besserwisser, försöker vinna sina billiga poäng genom att ta upp vad GP sagt för 77 miljoner år sedan. Grävande politik?

Lars Ohly pratar lite för fort. Han lyckas byte ämne lite för fort i sina kommentarer också. Ärligt talat, han är rätt så grå... eller beige? och intetsägande.

Göran Persson såg lite nervös ut. Och kanske är han förkyld, för han verkade suga på nån sorts tabletter då & då. Halstabletter, kanske. Han försökte så gott han kunde. Inte lätt när förslagen till nya jobb och ett bättre socialdemokratiskt Sverige fortfarande är hemligstämplade för att de inte kommit överrens med Nuder ännu. De åsikter och förslag han ändå lade fram tyckte jag lät väldigt bra faktiskt. Realistiskt och logiskt. Men jag kan förstå att folk har tröttnat lite på honom, rent allmänt... den där nunan har man sett i några år nu. Typ liksom så.

Maria Wetterstrand var den som lyckades bäst i debatten. Hon var snabb, svarade på tilltal, höll sig till sakfrågor istället för angrepp. Framförallt just det att hon ställde bra frågor, istället för att bara angripa den andres politik.

Och kristdemokraten? Kanske du som läser undrar nu. Ja... Göran Hägglund. Är det inte så han heter? Vad säger han? Vad menar han? Vad gör han där? Hur ser han ut??? Angående honom fattar jag ärligt talat ingenting.

Men det är ju inte det som avgör valet. Det kan dock vara just sådant som avgör sifo-undersökningen ikväll.

Här finns en massa bra länkar med info om hur vitamin b6 hjälper mot pms-besvär.

Åh...vilken sorg, ångest och tandagnisslan..! Mitt guldhalsband som har ett GRYMT stort emotionellt värde för mig eftersom jag fått det av min pojkvän, är borta för alltid. Jag glömde det på hotellrummet på Rhodos, i en låda (tror jag). Och jag mår så dåligt... det står hans namn på det...  =(

Idag har jag bytt gardiner i alla rum utom ett - alltså i kök, vardagsrum och sovrum. Och så beställde jag lite nya gardiner till kök och sovrum. Jag bestämde mig för panellängder* till köket, "bon" hette dom. Jag tog två mönstrade blåa och två enfärgade beige. Vad gardinen till sovrummet hette har jag dålig koll på... men det var en beige tunn, skir gardinkappa med långa knytband så man kan justera längden.

När jag ändå var i farten med att göra slut på nästa (kommande) csn-pengar så beställde jag en ny höstjacka, en bh och ett nytt överkast till sängen. Jag tänkte att jag kanske kommer bädda oftare då *s*.....

Pyridoxin heter vitamin b6 förresten! (se föregående inlägg om PMS)

*Jag har aldrig haft panelgardiner förut faktiskt. Såna dök upp i kataloger för ett par år sedan ungefär, då hade jag nyss köpt så fina öljettgardiner.... Intressant...NOT

Idag har jag haft jordens PMS-besvär. Jag bara grinar, grinar och grinar. Jag borde ha vetat bättre än att sätta på en snyft-film. Men den var väldigt bra, jag kan rekommendera den - the note book hette den. Jag har slut på de där anti-pms-vitaminerna jag käkar... vitamin b6 tror jag det är. På burken står det hur som helst pyro...pyri...äh, jag har glömt det med tydligen. Iaf så kan jag rekommendera det med, för det funkar verkligen. Jag har inte blivit såhär pms-gråtig och sur och trött och huvudvärkig sedan jag började med pillren för kanske ett år sedan.

Jag vann auktionen! Så nu får jag ett par nya Levi's 529 för 205 spänn!

Veckans femma.

1. Beskriv dina sängkläder.
Mitt påslakan är vitt med rosa-brun-blommigt mönster. Lakanet är blått. Örngottet är grått. Som ni hör matchar ingenting =)

2. Exakt vad har du pa väggarna i ditt sovrum?
En tavla. Motivet är en flaska och några frukter. Det är en äkta målning som jag hittade hos min mammas karl när han flyttade och tänkte kasta den. I övrigt ingenting...tyvärr.

3. Vad finns pa ditt sängbord just nu?
Ett par örhängen. Ett inramat foto. Nässpray. Klockradio. Fluortabletter. Ett glas. En kopp. Ett hårband.

4. Vad tanker du på innan du somnar?
Skolan oftast. Eller relationer. Jag är en grubblare...

5. Hur gor du om du legat två timmar utan att kunna somna men vet att du ska upp tidigt sa du måste somna nu? Kort sagt; vad ar ditt sömntrick?
Ibland går jag upp och dricker en kopp varm mjölk. Ett trick min älskade mormor lärde mig. Det hjälper! Ibland väcker jag min sambo istället och... pussar honom ;)

Rhodos 21 aug - 29 aug 2005

"Det här har varit den bästa veckan i mitt liv."  Mitt hjärta sista dagen

Temp. under veckan: Ca 35-40 grader i luften, ca 25 grader i havet och 24-27 grader grader i poolen.
Antal moln under veckan: 1 litet ett, skymde solen i ca 15 sekunder.

Hotellet:
Vi bodde på ett stort hotellkomplex i Ialyssos. Hotellet var underbart på alla sätt och vis! 2-rumslägenheten vi hade låg på markplan, med balkong ut mot poolerna och hotellets övriga byggnader. Åt ett håll såg vi havet också (50-75 meter bort).
Enda minuset var myrorna som irrat sig in i badrummet. Vi köpte en väldigt effektiv insektsspray som förmodligen är totalt förbjuden i Sverige. Myrorna dog direkt, och återkom bara en gång när vi hade glömt locket till en burk jordnötter framme på en byrå. Då hade vi en myrstig in från ac-aggregatet, via väggen ner till byrån. Men lite spray där med så var de stendöda. Vi dödade även en större fluga (i storleksordning som en riktigt fet geting här hemma), vi sprayade - den vred sig i plågor och dog. Vi tog med sprayen hem. Igår sprang det runt en tvestjärt på badrummet - fråga mig inte var den kom ifrån. Men den dog en ganska smärtsam död den med. Alltså vad är det i skiten???* Är det farligt att andas in? Kommer jag få nervskador? Cancer?
Maten på hotellet var superbra. Vi käkade deras middagsbuffé ett par gånger. Hur mycket mat som helst för 10 euro (typ 95 kr).

Utflykter:
22/8 - Utflykt med researrangören till Lindos - den vita staden
Hur förklarar jag Lindos i text? När man kommer in till Lindos med bussen, ser man havet långt nedanför. En vacker sandstrand i en vik. På båda sidor tornar berg/klippformationer upp sig som skyddar stranden från vind. På toppen av ena berget, 116 m ö havet, tornar stadens Akropolis. Dit upp skulle vi. Det tog faktiskt bara en timme att gå upp dit. Jag var sjöblöt av svett i den 40-gradiga värmen. Jag är grymt imponerad av alla pensionärer som klarade av att gå upp dit! Väl där uppe vände vi oss bort från havet - åt andra hållet - in mot land. Där nere låg Lindos alla små hus, vita som sockerbitar, i rad efter rad. (Därav namnet "Den vita staden").
Om man ville fick man sedan åka åsna ner igen. Först tänkte jag att det lät som en kul idé, och man slipper ju gå mer! Men min älskling protesterade. Först med att de stinker. Och ja, det gjorde de kanske. Men sedan, efter att ha sett de stackars åsnorna..förstod jag den riktiga protesten. Åsnorna går upp och ner för det där berget varje dag. Efter går en grinig grek som slår dem med en käpp och brölar mysko. Antar att det är åsnespråk för "Fortsätt, annars j*vlar!" Ingen åsneritt alltså. Skulle vägra.
Vi gick en annan väg ner, stannade på den restaurang som guiden rekommenderat och åt en superb lunch. Jag fick spaghetti med tomatsås som inte var av denna världen! Deras egenodlade tomater och örter i. Krämig sås med bitar av fetaost i.
Lagomt mätt och trött gick vi ner till den där stranden, badade lite snabbt innan det var dags att ta sig upp till bussen igen.
Bussen gick vidare till "De sju källorna" ett par mil på väg hem. Det var nån sorts vattenkälla vars tunnel vi skulle få gå igenom. På botten var det iskallt vatten man vadade i. Enligt sägnen är man 20 år yngre när man kommer ut på andra sidan. Så jag är bara 6 år numer. Ifall ni undrar. Det var en riktig panik-tunnel. Den var ca 1,70 m hög. Jag fick gå med lite böjt huvud. Ca 1 m bred. Jag hade händerna på väggarna hela vägen. 250 m lång. En j*vla evighetspromenad. Och därinne var det helt svart. Fatta, helt svart! Jag blundade, för det var ingen skillnad. Hade inte min sambo varit med hade jag skrikit rakt ut tror jag. Men han gick före mig, jag höll i hans tröja och bara gick, gick, gick... hela tiden tänkte jag "snart kommer du ut, det är lugnt, snart är du ute igen...."
Fadäs: jag tappade mitt kameraskydd i källan.

23/8 - Utflykt på egen hand till Rhodos stad (gamla & nya)
Vi tog en taxi 8 km till Rhodos stad. Jag hade på mig min Bobby Ewing t-shirt. Min sambo sa att den skulle väcka uppseende. Direkt dök två engelsmän på oss, skrattade och undrade var jag hade hittat den. Först gick vi runt och letade efter ett ställe att lämna in kamerafilmer på. Sen gick vi in i gamla stan. Vackert där! Den är som Visby, med en mur runtomkring. Jag shoppade ett läderskärp och några tavlor. Vi åt den enda äckliga maten på hela veckan. Kan bara tacka nån högre makt för att jag inte blev sjuk av den kycklingen.
När vi kommit ut ur gamla stan tog vi varsin stor öl på en uteservering. "Two big beers", sa min sambo. Kyparen kom ut med varsin stövel åt oss. I Rhodos hamn gick vi sedan ut på en pir. Tittade på alla båtar värda miljoner, samt nån sorts gammalt fort längst ut. Vid en mur gick vi runt murens hörn för att se på utsikten, och där! Där var det säkert 10 söta kattungar i 12 veckors-åldern. Där stod en sparbössa med texten "Food for the babies". Jag la i alla lösa mynt jag hade och tog en massa massa kort på dem. Ville ta med dom hem!!!

27/8 - Utflykt med Jens & Rebecca till Tsambika Beach
Vi hade tänkt hyra MC och åka till den vackraste stranden på Rhodos - Tsambika Beach (även kallad Golden Beach). Men så träffade vi på ett par i vår ålder - Rebecca & Jens från Kristianstad. De bodde på samma hotell som oss och ville också dit. Så vi delade på en taxi. Det var en resa på 3,5 mil och det kostade 25 euro - ca 220 kr! Billigt med taxi där. Det går nämligen inga bussar till den stranden, den ligger helt avsides. Det var sååå vackert, som ett vykort från....typ thailand eller nåt. En lång sandstrand. Helt klart vatten. Vindstilla (till skillnad från Ialyssos där det blåste en svag bris konstant).  På båda sidor om stranden var det höga berg. På det ena bergets topp låg ett litet kloster.
Enda minuset var att små piraya-liknande fiskar förföljde en i vattnet och bet där man hade myggbett(?). Men det sket jag fullständigt i för det var helt underbart att flyta runt i det vattnet!
Det var kul att lära känna J & R också. På kvällen drack vi vin & öl på vår balkong och sedan gick vi ut och käkade på den dyraste restaurangen.

Hemresan:
J & R åkte med annat flyg eftersom de skulle till Malmö. Så vi skildes åt när deras buss till flyget gick. Vi bytte mailadresser och telefonnummer, och jag hoppas att vi kommer hålla kontakten! De var så gött folk. På flygplatsen var det milslånga köer till ALLT. När väl incheckning å allt var klart, så mötte vi en gammal skolkompis till mig, från högstadiet! Tobias, som hade bott i Rhodos stad i en vecka och spelat där på fredagen den 26:e. Det var ett kul och lite mysko sammanträffande. Mysko för att jag köpte hans skiva för ett par år sedan och sedan skrev ett inlägg på hans hemsida om hur jag använde den skivan som glögg-drickar-musik sådär i juletid.
Flyget var trångt. Jag hade mina åksjukearmband sea-band, men ändå mådde jag lite illa på slutet. Luftgropar. Kraftig motvind. Mörkt ute. Inget syre alls.

Skönt att komma hem ändå! En veckas semester räcker.

*Hypokondrin sätter in direkt