Mitt liv, min blogg

..har jag haft idag. Utbildning med några andra kollegor. Vilket innebar bil 7 mil, buss 4 mil till kursorten. Man blir lätt mosig i skallen då. På väg hem på bussen kom så dagens största behållning. Den äldre kollegan som varit med några år, nämnde att när hon stör sig på sin man så tänker hon "Oj vilken tur att det där hör till de tio saker med honom som jag lovat att ha överseende med!" Men hon har aldrig bestämt vilka tio saker det där är. Så alltså kan hon tänka så varje gång han gör nåt dumt, säger nåt illa, etc. Superbra ju! Det tänket ska jag anamma... efter att i elva år ha försökt ändra på min kille utan att lyckas.

Nu har jag bestämt att nya lillkatten heter Tindra. Jag har funderat över så många namn, som inte kändes rätt riktigt.. och så tänkte jag.. Men alla de andra djuren, deras namn har jag vetat direkt. Och namnen har alltid passat precis. Så vad tänkte jag på när jag först träffade henne? "Vilka blå ögon... Tindra skulle passa". Så Tindra får det bli. Trots att en kollegas dotter heter det =)

Det är pga texter som den här som jag älskar den moderna countryn!

Bytte tema på bloggen igen. Det var nåt med de där tomaterna jag inte gillade riktigt..

Lillkatten ska besiktas innan vi får hämta henne. Det är svårt att bestämma nåt bra namn på henne.. här är några idéer, just nu lutar det åt Kelly tror jag..
Mini
Kelly
Zelda
Tindra
Arwen
??

Idag har jag haft en riktigt dålig dag, tror jag har PMS kanske?? Då blir jag väldigt aggro, irriterad, gråter för ingenting i princip, fräser åt alla håll, och blir nästan deprimerad. Tycker hela livet suger. Idag känner jag verkligen precis så. "Varför skaffade vi hund, jävligt smart tänkt att vara valpledig och jobba halvtid när man inte har en krona sparad på banken"... "Varför har jag spenderat bort alla sparpengar, jag borde bara dö, jag borde inte få finnas, vad för värdelös människa SHOPPAR UPP arv-pengar?!", "Varför köpte vi det här jävla lilla huset precis vid riksvägen, det är mitt fel att lillmissen dog...", "Huset är alldeles för litet, jag vill flytta till Drömhuset vi tittade på i fredags NU!!!", "Jag står inte ut"... etc etc...
Det är skitjobbigt men jag vet att ett par dagar in i mensen så är jag helt lycklig igen. Nästan =)

Kollar Svenska hollywoodfruar samtidigt.. Hon med Västeråsdialekten är klart roligast... så pantad =) Nyss sa hon "Jag skulle ÄLSKA att få bo i det här gästrummet, hemma hos mig själv. Det vore jätteroligt faktiskt."
Obetalbara kommentarer!!

Längesen jag bloggade nu. Jag bytte tema på bloggen. Eftersom min man är kock/köksis och jag älskar mat, så...
(kan tilläggas att när vi träffades för måånga år sen, så vägde jag 45 kg och hatade min kropp. Nu väger jag 66 och älskar den!)

Some news:
Vi har skaffat hus.
Vi har skaffat katt. En helt underbar kattunge, blandras perser/skogskatt/birma. Svartsmoke. Sötast i världen. Han blev tio månader. Någon körde på honom. Det hände i juli och vi sörjer fortfarande. Han var våran bebis. Och kompletterade de andra två äldre kattherrarna perfekt.
Vi har skaffat hund. Hon är 5 månader nu. Blandras, mest Ridgeback - ser ut som en sådan fast utan "ridge" på ryggen.

Och idag har vi tingat en katt... Inte för att ersätta, för det GÅR ALDRIG. Bara för att jag blev kär. (Karln är mer tveksam, ja, but he will come around...) En siamesflicka, 5 månader. Chokladtabbymaskad.

Förutom allt detta... jag slutade blogga tror jag när jag halva min familj gick bort på ett och samma år, 2006. Orkar inte dra hela den historien. Jag startade en sorg-blogg då istället för att skriva av mig. Har inte läst igenom den sedan dess och kommer nog aldrig göra det.
Eftersom vi flyttat från stan vi bodde i, där vi fortfarande arbetar.. så pendlar vi ca 3 timmar per dag med bil. Jobbigt, det har ju pågått ett par år nu. Letar annat jobb, men det är skitsvårt.
En väldigt kär kollega omkom i en bilolycka i maj. Sedan dess suger arbetsplatsen ännu mer. Eftersom jag (och alla andra) påminns om honom dagligen då det är oundvikligt.

Men det har hänt en del bra saker också, faktiskt. Jag har tagit avstånd från vänner som bara stal energi, och har nya underbara vänner som jag vet alltid kommer finnas där. Jag har kommit min älskade närmare...
Jag har äntligen planer som jag hoppas kommer förverkligas. All skit som hänt har ändå gjort mig till den jag är. En starkare kvinna. Som vet vad hon vill. Som äntligen efter trettio år känner sig själv, sina goda OCH dåliga sidor.

That's it for now. Bilder lägger jag kanske upp strax.. på mina små älsklingar =)
(kattungen har vi dock inte fått hem än.. så de fotona tillhör katteriet)