Mardröm...
Usch, jag hade en hemsk dröm inatt. Jag drömde att jag var med om en bilolycka, jag fick sladd på riksvägen i snömodd och sånt. Hade SUV:en med 4-hjulsdrift och jag tänkte när sladden kom att den var helt omöjlig att häva. Fort körde jag också. Klipp. Vaknade till och såg att två andra bilar blivit inblandade. En bil var helt svart och jag vågade inte kika in. Andra bilen satt någon fast i, men skrek till mig åtminstone. Själv hade jag en fasansfull smärta i magen, ena axeln och armen. Hunden var med, hon var oskadd. Jag kunde iaf gå, så jag började gå hemåt längs vägen samtidigt som jag ringde min sambos mamma för att berätta. Hon reagerade knappt, tyckte inte att det var nån big deal. Hon kan vara ganska seg ibland och ställa tusen dumma frågor, och sån var hon nu. Så jag lade på till slut och ringde 112 istället.
De hade fått larm redan, skickat en ambulans. Jag sa att det behövs minst tre ambulanser, förklarade läget och att jag börjat gå.
Efter en stund satte jag mig lite under en viadukt vid en stor lada med höbalar och sånt, hunden med hela tiden, jätteduktig, men såg oroligt upp på mig ibland. Jag vågade inte titta på min kropp hur jag såg ut, jag hade fokus rakt fram hela tiden. Jag stannade en bilist som kom och satt med mig medan jag väntade, och han gick också ut och viftade vid vägen för att stanna någon av ambulanserna som kom.
När den äntligen kom började jag fundera på var jag skulle göra av hunden, hon kunde ju inte åka med. Kunde absolut inte bara lämna henne där. Ambulansen som kom var i form av en sorts svävare med tre personer på. En av dem blåste upp en sorts madrass jag skulle ligga på. De körde förbi hunden hos svärmor, en av dem gick in med henne, för att hon skulle slippa se hur jag såg ut. Jag fick veta att jag skulle bli kvar på akuten till dagen efter, minst.
*
Nu ska jag ut i skogen och grilla korv med vovven.
De hade fått larm redan, skickat en ambulans. Jag sa att det behövs minst tre ambulanser, förklarade läget och att jag börjat gå.
Efter en stund satte jag mig lite under en viadukt vid en stor lada med höbalar och sånt, hunden med hela tiden, jätteduktig, men såg oroligt upp på mig ibland. Jag vågade inte titta på min kropp hur jag såg ut, jag hade fokus rakt fram hela tiden. Jag stannade en bilist som kom och satt med mig medan jag väntade, och han gick också ut och viftade vid vägen för att stanna någon av ambulanserna som kom.
När den äntligen kom började jag fundera på var jag skulle göra av hunden, hon kunde ju inte åka med. Kunde absolut inte bara lämna henne där. Ambulansen som kom var i form av en sorts svävare med tre personer på. En av dem blåste upp en sorts madrass jag skulle ligga på. De körde förbi hunden hos svärmor, en av dem gick in med henne, för att hon skulle slippa se hur jag såg ut. Jag fick veta att jag skulle bli kvar på akuten till dagen efter, minst.
*
Nu ska jag ut i skogen och grilla korv med vovven.
