Mitt liv, min blogg

När och om Jessica åker ut ur årets Big Brother, då slutar jag titta. Jessica ÄR årets Big Brother. Hon är roligast och sjukast och kommer få mest TV-tid av alla och VINNA.



*

Kan anledningen till att jag tycker det, vara att hon är så lik min good old friend Rebs??

Gick in på en skoaffär tillhörande stor kedja i min praktik-stad idag. Var ute efter svarta stövlar. Gärna rea. Hittar svarta stövlar. På rea. Har kostat 299:- (vilket är överstruket med röd penna och stövlarna hänger under en stor skylt som basunerar ut "50%!"). Provar. It fits. Går till kassan. Plötsligt är lappen med priset borta.
Kassörskan stirrar ARGT på mig: "Jaha, och var har du hittat dom här då?!" (hon låter som om jag stulit dem av en stackars pensionär medans denne provar andra skor i butiken)
Jag: "Det satt en lapp i dom. 299:- stod det, och halva priset."
Hon: "Men jag måste ha ett artikelnummer ju." (Ser ännu surare ut.)
Jag: "Jaha?!" (Menar OCH? vad ska JAG göra åt det? hosta upp ett?!)
Hon travar iväg med stövlarna och kommer ursinnig tillbaka  rytandes att hennes co-workers måste LETA UPP artikelnumret på DATAN (inte DATORN) och att det kommer ta lång tid, så hon hoppas att jag inte har bråttom.
Jag (mes): "Närå, jag kan vänta."

Tystnad råder. Jag väntar. Och väntar. Väntar lite till.

TVÅ biträden kommer springande med stövlarna: "Är det DINA?"
Jag: "Ja."
En av dem: "Då har jag ett artikelnummer här." (Slår in det). "Då blir det 299:-"
Jag (nu något irriterad): "Men det SATT EN LAPP i dem när jag provade, det priset var överstruket med rött och de hängde på halva priset-hyllan!!!!"
Hon: "Jaha? Ja ja. Ok då." (som om jag ljuger).
Jag slänger fram två hundralappar.
Hon: "Men nu får du ju pengar tillbaks?"
Jag: "Jaa?" (Vad menar hon? Att kunder inte brukar få det någonsin i deras affär?)
Hon: "Ska du inte ha en påse?"
Jag tar en påse och stövlarna och går.

*

Helt sinnessjuk värld man lever i.

Jag har två föreläsningar på högskolan idag. Men kom inte iväg. När jag kom ut till bilen, som stått parkerad med kupévärmare i under två dygn, så var den helt nerfryst. Seriöst, den såg ut som om en ny istid kommit. En decimeter tjocka istappar från karossen ända ner till marken, runtom bilen. Jag lyckades sparka av de flesta istapparna, men insåg att jag kommer aldrig få upp bildörren*. För över hela dörrspringan löpte en tjock ismassa. Min sambo (som inte var hemma) tipsade om att jag skulle hälla varmt vatten över den där isen. Så jag hämtade varmt vatten... men det hjälpte inte. Isen smälte, men dörren gick inte att rubba!

Så jag blev hemma helt enkelt. Visst skulle jag ha kunnat gå ner till stationen och ta nån buss, men... det är tio minus ute. Och långt att gå. Och efter att ha sprungit ut & in ett par gånger till bilen, blev jag helt stelfrusen och smått illamående.

* Till saken hör att centrallåset inte funkar, vilket innebär att jag måste låsa upp på passagerarsidan först, och sedan krypa in i bilen och låsa upp på förarsidan innifrån.

*
Nu kollar jag på KU-utfrågningen om flodvågskatastrofen och dricker kaffe istället.

Jag känner mig mer & mer lik honom för varje dag.

*

Mysko. But najs.

Inatt drömde jag att jag & Veronica gick i samma klass (vilket vi gjorde hela låg- mellan- och högstadiet). Har inga tydliga minnesbilder av drömmen förrän just slutet: Veronica visar sig ha lejt en mördare för att mörda en kille. Jag råkar se henne träffa mördaren och inspektera mordoffret. Så jag inser att indirekt är Veronica...inte bara mörderska..utan styckmörderska. Av kroppen ser jag bara bålen (utan armar) och huvudet (avskuret nedanför halsen). Offret är en blond, ung kille. Det konstiga är att huvudet lever fortfarande och har väldiga skakningar i ansiktsmimiken.

• Varför drömmer man något sånt?! Ur mitt Drömlexicon:

"En död kropp: huden eller kroppsformen känns som vår gräns, gränsen för vårt universum. Den döda kroppen uttrycker en hel uppsättning personlighetsdrag eller attityder, ofta potentiella sådana, som vi har förvägrat liv. Vi har inte tillåtit dem att förverkligas. En människa som sårats i kärlek kan komma att döda alla känslor för det motsatta könet. Denna "döda" del kan avbildas som ett lik. Det kan också vara vårt sätt att möta tanken på döden."

"Mord, mördare: Vi har alla del i ett mord - genom att förneka, förtränga, kontrollera någon del i vår natur. Dessa förnekade delar av vår känslighet eller potential kan lyckligtvis återuppväckas genom att vi blir medvetna om vad vi gjort."

• Varför är Veronica med i så många drömmar helt plötsligt??

"Skolkamrat: De attityder du utvecklat i skolan som du 'möter' idag."  Va? Don't get it...

VEM uppfann dem...?!

Helt plötsligt är Alexander Bard helt inne. Året om.

How sick is that?? =))

Efter pluggisträff med tjejerna på fik i shoppingcentret blev det tid för lite shopping.. Jag hade tänkt lägga upp lite bilder på vad jag köpt, men programmet för överföring av mobilbilder har bara totalt lagt av. Och det är ju inte så kul att bara "rabbla".... så det blir inget...

*

Martin Melin slutar blogga. Kan förstå, men tycker att det är synd förstås.

*

Testade en latte macchiato idag. Beskrivningen på Wayne's: "Mjölk med espressofläck." Det var väldigt gott!

Krönikörer och bloggare landet över diskuterar huruvida de vill skaffa barn och huruvida andra ska/bör skaffa. Självklart finns två läger; De som har barn och ser hur barnen berikat deras liv (Linda Skugge m.fl.), och de som inte har barn och absolut inte vill skaffa (Natalia, Hanna Flodr, Johnny Hätting). Jag tror att det var Natalia som startade hela drajven av åsiktspyor.
Förutom detta kretsar debatten även om pappaledighet (hur mkt ska pappan ta ut?) och alla pappabloggar på nätet som hyllas till skyarna medan mammabloggarna liksom bara är helt naturliga och därför inte uppmärksammas alls. Visst tycker jag det är lite larvigt att bokförlag genast vill ge ut en pappablogg i bokformat, när det finns kvinnor som verkligen ÄR författare som inte får sina böcker utgivna. (Nej, jag är inte avundsjuk och syftar inte på mig själv. Jag har aldrig ens försökt få nåt utgivet.) Men other than that tycker jag att det bara kan vara bra och positivt att pappabloggarna med Hemliga Pappan (som inte är hemlig längre) i spetsen lyfts fram. Fler män kommer följa i deras fotspår.
I promise!

Att vända på dygnen. Sen jag fick veta hur illa det är, känns det som att jag också har blivit sjuk. Som om jag vore en förlängd del av honom. Jag har sovit otroligt mycket. På dagtid mest. På nätterna sitter jag framför tvn eller datorn. Inte för att se nåt speciellt, inte ens msn. Bara är. Men jag börjar bli lite mer positiv. För han vill nog inte att jag ältar. Att jag gråter på nätterna. Han skulle nog vilja att jag fortsatte motionssimma, att jag gjorde saker på dagarna istället för att sova.

Om jag bara kunde låta bli att tänka på det.