Mitt liv, min blogg

Att vända på dygnen. Sen jag fick veta hur illa det är, känns det som att jag också har blivit sjuk. Som om jag vore en förlängd del av honom. Jag har sovit otroligt mycket. På dagtid mest. På nätterna sitter jag framför tvn eller datorn. Inte för att se nåt speciellt, inte ens msn. Bara är. Men jag börjar bli lite mer positiv. För han vill nog inte att jag ältar. Att jag gråter på nätterna. Han skulle nog vilja att jag fortsatte motionssimma, att jag gjorde saker på dagarna istället för att sova.

Om jag bara kunde låta bli att tänka på det.