Längtar efter barn
Men hur - jag frågar HUR - skulle det gå till? Jag är 26, han är 27. Han har fast jobb (typ det enda på +sidan), jag pluggar på högskola. Vi bor i lägenhet. Skulle jag bli pregnant (säges på dalmål, inte engelska!) NU så skulle vi få barn i typ juni. Då har jag precis avslutat mina studier och vill endera börja jobba på ett jobb jag redan fått (vore ju det bästa) eller börja söka jobb. Det går ju liksom inte att skaffa barn DÅ. Då skulle jag inte få nåt jobb, inte ha rätt till föräldrapenning, ingenting... Så vi måste vänta. Måste skaffa ett jobb, skaffa ett hus. Jobba nåt år först. Vips, så var man snart 30 innan man kan börja tänka på barn och blir en såndär gammal mamma som kommer vara halvdöd innan ungen är ens 18.
Ibland tycker jag bara att Systemen och Alltings Ordning här i landet suger. Jag vill kunna skaffa barn när JAG vill, inte när samhället vill...
Eller så får jag väl bara skylla mig själv. För att jag inte fattade förrän jag var 25 vad jag egentligen ville ägna arbetslivet åt.
Statistiken säger att man kommer ut i arbetslivet och börjar på sitt riktiga jobb när man är 28 år idag! Så ja, när skall man skaffa barn ? Men det är faktiskt du som bestämmer, inte samhället. Var inte ett offer, ta ditt beslut !
Barn passar alltid / aldrig in i livet och fertiliteten, ja den är en annan femma........
Statistiken säger också att folk skaffar barn mkt senare i livet idag. Så värst gammal lär du knappast vara om du väntar till 30. Sen om du vill vänta, det är en annan sak.
Hej!
Jag blev med barn helt hoppsan-hejsan mitt i mina studier när jag nyss fyllt 25. Varit ensam all the way. Men det går bra! Min lille - nu treårige - darling är det bästa som hänt mig, utan överdrift. Allt går. Thank heavens att inte allt går att planera utan att saker och ting bara händer ibland!
Lycka till...
Sofia
P.S. Har återupptagit studierna nu, kommer vara färdig när jag är typ 30-31... Helt ok!
Sofia: Skönt att höra! Har hört fler som säger att "skaffa barn du, ALLT ordnar sig!" och ett par jag känner skaffade barn fast karln var arbetslös och kvinnan studerade... och DE överlevde ju! Jag ska fundera.. men dumt med studieuppehåll, jag har som sagt bara 2 terminer kvar med denna. Klar till våren.
Hej, jag håller med Tesa. Det är verkligen skönt när folk säger "gör det utan att tänka så mycket på framtiden". Jag önskar att hela världen skulle säga det till min pojkvän!! Jag är snart 26 (han 29) och vi båda har precis börjat doktorera. Ska vi vänta tills vi är färdiga med det då eller? Det kan ta 4 år, och jag vill ha barn NU! Jag vet ingenting om mammapenningar, dagisplatsmöjligheter eller någonting sånt där jag bor (utomlands), det verkar rent av inte existera, och visst har jag tänkt på att det är ett problem, men om andra klarar det, då måste väl vi också göra det? Har börjat avundas människor som levde "förr", då när barn inte planerades utan bara kom. Nu måste man diskutera och övertala sin partner med en massa argument. Hur förklarar man att det bara känns rätt? Att det inte kan vänta mer nu för annars spricker jag?
