Jag är inte så värst berest...
Husliga tjejen har struma?
Idag har jag bara tvättat, tvättat och tvättat. Lagat mat. Och så har jag diskat. Eller ja, ok då, jag plockade ur & i diskmaskinen. Och sakta, sakta börjar jag nog bli vuxen. Jag kände liksom att: det är ju dom här små, små vardagsbestyren som faktiskt är livet. Livet består till största delen av sånahär tråkiga grejer.
*
Men helt seriöst. Jag måste gå till doktorn. Misstänker struma. Jag är inte hypokondrisk. Jag är trött jämt. Jag fattar inte hur andra människor orkar skaffa barn. Jag orkar inte ens med mig själv och livet jag har nu, idag. Och när jag bodde i storstan för några år sen trodde min husläkare att jag hade struma, och tog massa massa blodprover i flera månader, men kom aldrig fram till nåt. Så jag sa att jag mådde bra igen och slutade gå dit, trodde det var han som var okunnig å inte visste va han sysslade med. Men nu är det fanimej dags att undersökas, för man kan inte va 27 år och såhär trött och apatisk. Viljelös, liksom.
*
Men helt seriöst. Jag måste gå till doktorn. Misstänker struma. Jag är inte hypokondrisk. Jag är trött jämt. Jag fattar inte hur andra människor orkar skaffa barn. Jag orkar inte ens med mig själv och livet jag har nu, idag. Och när jag bodde i storstan för några år sen trodde min husläkare att jag hade struma, och tog massa massa blodprover i flera månader, men kom aldrig fram till nåt. Så jag sa att jag mådde bra igen och slutade gå dit, trodde det var han som var okunnig å inte visste va han sysslade med. Men nu är det fanimej dags att undersökas, för man kan inte va 27 år och såhär trött och apatisk. Viljelös, liksom.
Under rug swept- fulblogg i punktform
Fredag
* Besökte farbror doktorn som skrev ut antidepp-piller.
* Hälsade på mina fastrar
* Ändrade resten av mina planer då S. ringde & bjöd in till fest i Gävle
* Fickparkerade i centrala Gävle utan problems
* Festade galet (det gick åt 1 liter Smirnoff Apple, vi var 5 st)
* På väg ner till krogen hånglade S. med ca fem killar & hittade en yngre kopia av sig själv =-O
* Jag blev lämnad ensam på krogen, blev syyyyr och lessen i ögat strax före 02, tog taxi tillbax..
Lördag
* Vaknade.
* Huvudvärk.
* Ipren.
* Dusch.
* Ica.
* Äta mat.
* Dricka kaffe.
* Köra bilen hem igen.
Söndag
* Spenderade dagen med mamma.
* Tog mitt första antidepp-piller.
* Somnade.
Måndag
* Skulle till jobbet, fick jordens blodtrycksfall (ätit lite, börjat med. ingen bra kombo) och stannade hemma.
* Sov resten av dagen.
* Tittade på en fin Volvo v40 på kvällen.
* Tog mitt andra antidepp-piller.
Tisdag
* Började jobba igen. Första dagen efter sjukskrivningen. Kändes riktigt bra.
* Rannsakade migsjälv
* Slutade ta antidepp-piller.
* Hittade en fin Alfa Romeo istället.
* Besökte farbror doktorn som skrev ut antidepp-piller.
* Hälsade på mina fastrar
* Ändrade resten av mina planer då S. ringde & bjöd in till fest i Gävle
* Fickparkerade i centrala Gävle utan problems
* Festade galet (det gick åt 1 liter Smirnoff Apple, vi var 5 st)
* På väg ner till krogen hånglade S. med ca fem killar & hittade en yngre kopia av sig själv =-O
* Jag blev lämnad ensam på krogen, blev syyyyr och lessen i ögat strax före 02, tog taxi tillbax..
Lördag
* Vaknade.
* Huvudvärk.
* Ipren.
* Dusch.
* Ica.
* Äta mat.
* Dricka kaffe.
* Köra bilen hem igen.
Söndag
* Spenderade dagen med mamma.
* Tog mitt första antidepp-piller.
* Somnade.
Måndag
* Skulle till jobbet, fick jordens blodtrycksfall (ätit lite, börjat med. ingen bra kombo) och stannade hemma.
* Sov resten av dagen.
* Tittade på en fin Volvo v40 på kvällen.
* Tog mitt andra antidepp-piller.
Tisdag
* Började jobba igen. Första dagen efter sjukskrivningen. Kändes riktigt bra.
* Rannsakade migsjälv
* Slutade ta antidepp-piller.
* Hittade en fin Alfa Romeo istället.
Too much
Jobba. Grubbla. Sörja. Jobba. Grubbla. Sörja. Jobba. Sjukskrivning. Örebro. Leta hus. Hem. Typ 45 mil t o r. Leta gravsten. Grubbla. Ordna urnnedsättning. Ordna flytt av pappas bohag. Ordna försäljning av bostadsrätt. Grubbla. Sörja.
Jag orkar snart inte mer. Jag vill bara lägga mig ner och låta saker bli som de blir.
Jag orkar snart inte mer. Jag vill bara lägga mig ner och låta saker bli som de blir.
Lik pappa men söt ändå...
Jag känner mig mer & mer lik honom för varje dag.
*
Mysko. But najs.
*
Mysko. But najs.
Hellweek(s)
Att vända på dygnen. Sen jag fick veta hur illa det är, känns det som att jag också har blivit sjuk. Som om jag vore en förlängd del av honom. Jag har sovit otroligt mycket. På dagtid mest. På nätterna sitter jag framför tvn eller datorn. Inte för att se nåt speciellt, inte ens msn. Bara är. Men jag börjar bli lite mer positiv. För han vill nog inte att jag ältar. Att jag gråter på nätterna. Han skulle nog vilja att jag fortsatte motionssimma, att jag gjorde saker på dagarna istället för att sova.
Om jag bara kunde låta bli att tänka på det.
Om jag bara kunde låta bli att tänka på det.
Lördagsbråk med mamma...
För ett par dagar sen grät jag i telefonen när jag pratade med mamma, jag bad henne komma hit och hon skulle komma på lördag. Idag. Så mamma + karl i släptåg kom hit. Jag bara: Why? Varför kan hon inte åka själv, han säger ju ändå inte ett pip förutom hej & hejdå?? Så de hämtade mig vi gick ut & åt. Mamma bjöd mig och karln bjöd henne. Och hon frågade om katterna och kanske om skolan, hon berättade om människor från förr och om gynekologen. Men då sa jag ifrån. Jag bara: Varför är det intressant för mig? (och menade egentligen: Jag vill inte höra om hur tjocka dina slemhinnor är när jag äter eller förresten inte någonsin) Då tyckte hon att jag fräste och var otrevlig och vad skulle hon prata om då? Så när vi kom hem till mig och vi hade fikat och kallpratat lite till bröt jag ihop i små bitar till slut. Hon skulle ju komma hit för att jag var ledsen, hon skulle säga åt mig att lägga mig och hon skulle sitta på sängkanten och sakta torka tårar och säga att allt kommer bli bra, vännen. Som när jag var liten. Eller det hade räckt med att hon frågat hur jag mår. Men ingenting?! Varför kom hon hit då? Åka 14 mil enkel resa för att äta mat, kallprata, fika och sen skynda sig hem för "På spåret" börjar?!
Och när jag börjat gråta och var alldeles förstörd så sa hon: "Jag tycker faktiskt inte att du behöver gråta nu när jag har åkt så långt, varit snäll och kommit hit." Som om det skulle gå att stänga av. Som om det är elakt av mig att må dåligt över nåt.
Men när de hade gått sin väg ringde jag upp och sa att jag fattar inte hur hon har hjärta att gå när hon ser att jag är helt förstörd. Då kom hon tillbaka. Och när jag hade sagt åt henne specifikt att jag ville prata och att hon skulle lyssna, så tror jag att hon gjorde det. Hon svarade iallfall. Men helt ärligt, jag får bättre tröst av katterna än av henne.
*
Saker är inte som när man var liten. (Inte för mig iallafall.)
*
Igårkväll drack jag en hel flaska vin. Vitt. Tittade på hela (tror jag?) säsongen av Prison Break under tiden. Sen kräktes jag och somnade.
Nu ska jag kolla in Greven av Monte Cristo på 4:an. Har för mig att det var nån snygging med i den och att den var jävligt bra.
Och när jag börjat gråta och var alldeles förstörd så sa hon: "Jag tycker faktiskt inte att du behöver gråta nu när jag har åkt så långt, varit snäll och kommit hit." Som om det skulle gå att stänga av. Som om det är elakt av mig att må dåligt över nåt.
Men när de hade gått sin väg ringde jag upp och sa att jag fattar inte hur hon har hjärta att gå när hon ser att jag är helt förstörd. Då kom hon tillbaka. Och när jag hade sagt åt henne specifikt att jag ville prata och att hon skulle lyssna, så tror jag att hon gjorde det. Hon svarade iallfall. Men helt ärligt, jag får bättre tröst av katterna än av henne.
*
Saker är inte som när man var liten. (Inte för mig iallafall.)
*
Igårkväll drack jag en hel flaska vin. Vitt. Tittade på hela (tror jag?) säsongen av Prison Break under tiden. Sen kräktes jag och somnade.
Nu ska jag kolla in Greven av Monte Cristo på 4:an. Har för mig att det var nån snygging med i den och att den var jävligt bra.
Virren
Idag skriver Virtanen om att singellivet är det bästa. För att man skaffat sig vissa vanor som liksom inte passar sig i ett parliv. Men såna mysko, knäppa vanor skaffar man sig i ett längre förhållande också. Vanor som man absolut inte kan tänka sig leva utan, fastän det självklart skulle gå. Vanor som...
...att låta soppåsen stå kvar i hallen, eftersom sambon glömde den och man vrång-låter-den-va.
...att helt plötsligt börja prata värmländska med varandra en hel dag (norska funkar också..)
...att låsa upp badrumsdörren med en sax när sambon duschar, smyga in och skrämma livet ur honom
...att varje gång det snöar massor ute försöka gå bakom honom och få honom att snubbla i en snödriva
etc.....
Vem annan än min pojkvän skulle fatta när jag gör allt det där?!
...att låta soppåsen stå kvar i hallen, eftersom sambon glömde den och man vrång-låter-den-va.
...att helt plötsligt börja prata värmländska med varandra en hel dag (norska funkar också..)
...att låsa upp badrumsdörren med en sax när sambon duschar, smyga in och skrämma livet ur honom
...att varje gång det snöar massor ute försöka gå bakom honom och få honom att snubbla i en snödriva
etc.....
Vem annan än min pojkvän skulle fatta när jag gör allt det där?!
"Hur mår ms X?"
Igår pratade jag & sambon om en kompis till mig, en såndär mer ytlig kontakt sen gymnasietiden. Den kompisen är väldigt god vän med hans ex, så efter en stunds tystnad andades han in väldigt djupt som om han tog sats, och frågade: "Vad gör ms X nuförtiden då?"
När jag berättat att hon just dumpat sin kille (helt plötsligt & utan anledning) och att hon nu bor hemma på Herrgården igen, lät han nöjd.
*
Hon har en egen ö i en av Sveriges vackraste sjöar.
Hon har enormt stora bröst som han älskade.
How do I compete with that?
När jag berättat att hon just dumpat sin kille (helt plötsligt & utan anledning) och att hon nu bor hemma på Herrgården igen, lät han nöjd.
*
Hon har en egen ö i en av Sveriges vackraste sjöar.
Hon har enormt stora bröst som han älskade.
How do I compete with that?
En sista ledig dag
Idag är den sista lediga dagen på väldigt länge. Så om ni undrar var jag är, ligger jag i soffan och kollar på tv och äter turkisk peppar resten av dagen.
*
Det handlar om att njuta.
*
Kunde inte vara arg länge. Det kan jag aldrig.
*
Det handlar om att njuta.
*
Kunde inte vara arg länge. Det kan jag aldrig.
Proteststrejk
Tvättdag idag.
*
För övrigt har min sambo ringt hela morgonen och i princip hela dagen. Jag har inte svarat. Jag är på nåt sätt sårad över bristen på respekt från hans sida. Och det lär han få höra ikväll...
*
Och jag tänker bara tvätta MINA kläder!
*
För övrigt har min sambo ringt hela morgonen och i princip hela dagen. Jag har inte svarat. Jag är på nåt sätt sårad över bristen på respekt från hans sida. Och det lär han få höra ikväll...
*
Och jag tänker bara tvätta MINA kläder!
Tfnsamtal från Riga
Imorse, sambon på väg till Riga:
Jag:
"Har du mobilladdaren med dig?"
Han:
"Nej, just det! Lägger du ner den åt mig?"
*
Ikväll, sambon ringer från Riga:
Han:
"Vi ska iväg, ut och äta nu. Jag har inget batteri kvar i mobilen så jag lämnar kvar den på rummet på laddning."
*
Och jag tänker: Så lägligt.
Det hade varit ok. Om jag varit tillsammans med någon annan. Nån som aldrig ljugit. Om jag aldrig hade blivit otrohets-paranoid. Men nu är det inte så. Och min hjärna hittar på de mest fantastiska scenarion. Förmodligen helt i onödan.
Jag:
"Har du mobilladdaren med dig?"
Han:
"Nej, just det! Lägger du ner den åt mig?"
*
Ikväll, sambon ringer från Riga:
Han:
"Vi ska iväg, ut och äta nu. Jag har inget batteri kvar i mobilen så jag lämnar kvar den på rummet på laddning."
*
Och jag tänker: Så lägligt.
Det hade varit ok. Om jag varit tillsammans med någon annan. Nån som aldrig ljugit. Om jag aldrig hade blivit otrohets-paranoid. Men nu är det inte så. Och min hjärna hittar på de mest fantastiska scenarion. Förmodligen helt i onödan.
Riga
Sambon har åkt till Riga imorse på företagsresa.
Ni som har läst bloggen från början och känner till våra...problem..från det förflutna, kan kanske förstå att en viss oro infinner sig i Tesas hjärna och hjärta. (För övrigt fick aldrig den första delen av bloggen något riktigt bra avslut, jag bara slutade skriva om det helt plötsligt när jag tyckte att det räckte.) Men det är ingen rationell oro. För med alla mina uppfattande sinnen och mitt rationella tänkande så känner och vet jag ju att jag inte har något att oro mej för längre.
Det hjälpte inte heller till att vi såg en film igårkväll, en romantisk j*vla komedi där ett par ska gifta sej, men så OJ! HOPPSAN! är den ena otrogen med sin partners bästa vän... Det är inte heller den första filmen på det temat.. och varje gång jag ser en sån film blir jag så förbannad. För:
Men tillbaka till Riga. Kanske skulle det ha känts bättre om det var....London de skulle till? Men Riga.. min hjärna kokar ihop en massa bilder på automatik. Jag ser framför mig hur hotellet kryllar av prostituerade som slänger sig över alla nyanlända svenska män på affärsresa.
*
Fast det är kanske inte så på riktigt.
Ni som har läst bloggen från början och känner till våra...problem..från det förflutna, kan kanske förstå att en viss oro infinner sig i Tesas hjärna och hjärta. (För övrigt fick aldrig den första delen av bloggen något riktigt bra avslut, jag bara slutade skriva om det helt plötsligt när jag tyckte att det räckte.) Men det är ingen rationell oro. För med alla mina uppfattande sinnen och mitt rationella tänkande så känner och vet jag ju att jag inte har något att oro mej för längre.
Det hjälpte inte heller till att vi såg en film igårkväll, en romantisk j*vla komedi där ett par ska gifta sej, men så OJ! HOPPSAN! är den ena otrogen med sin partners bästa vän... Det är inte heller den första filmen på det temat.. och varje gång jag ser en sån film blir jag så förbannad. För:
- På film så förlåter de alltid varandra en sekund senare, skrattar och gifter sig som om inget ont någonsin hänt.
- Sånt händer bara på film. Det ska bara hända på film. Och så hände det mej.
- Jag har lagt det bakom mig. Det kommer i princip bara upp när jag ser en sånhär god damn film!
Men tillbaka till Riga. Kanske skulle det ha känts bättre om det var....London de skulle till? Men Riga.. min hjärna kokar ihop en massa bilder på automatik. Jag ser framför mig hur hotellet kryllar av prostituerade som slänger sig över alla nyanlända svenska män på affärsresa.
*
Fast det är kanske inte så på riktigt.
Människans normaltillstånd
Pigge Werkelin skriver i sin bok (som jag redan tjatat väldigt mycket om här i bloggen):
"...hur ledsen man är och hur mycket man än har gråtit, är det möjligt att komma tillbaka till glädjen. Att vara glad är en människas normaltillstånd, som jag ser det. /.../ Meningen med livet är att man ska vara glad./.../"
Jag har aldrig sett det så. Märkte liksom hur jag blev förvånad när jag läste det. Jag vände blicken från boken till min sambo, som verkligen är glad varje dag, det är hans normaltillstånd. Sedan växte insikten. Att vara glad har aldrig varit mitt normaltillstånd. Hela livet har jag fått kämpa, kämpa, kämpa. Hela tiden med en orosklump i magen och gråten i halsen. Tills nu. Och då menar jag inte just precis nu, utan den senaste tiden. Jag har inte behövt kämpa lika hårt för att hålla mig över ytan, jag har börjat känna glädje över allt i livet. Men jag är livrädd för att säga det högt, att jag är glad alltså, för då tror jag att nåt hemskt ska hända så att jag hamnar tillbaka ner på noll igen, tillbaka till att inte känna såhär.
Mitt normaltillstånd har istället för glädje varit ångest, oro, nedstämdhet. Visst har jag som alla andra kunnat glädjas åt små saker i vardagen, men de glädjeämnena har alltid varit "sidospår" från mitt normaltillstånd.
Därför tycker jag inte att det är riktigt normalt att känna som jag gör nu, när jag för en gångs skull är lycklig och tillfreds med livet. Jag letar hela tiden efter fel som inte dyker upp, söker i hjärnan och i verkligheten efter nästa sak/händelse/etc som ska dra mig ner igen... Jag försöker verkligen bara slappna av och NJUTA av livet, leva i nuet (en annan sak Pigge skriver om förresten). Det är ju såhär det ska vara, och såhär har så många andra det en hel livsstid i princip. Intalar jag migsjälv.
Intressant.
För övrigt kom jag på idag att rivna morötter är gott. Men jag brukar inte köpa morötter ofta. Idag gjorde jag det, himla gott! Har jag börjat mitt nya, sunda liv nu maybe? =)
"...hur ledsen man är och hur mycket man än har gråtit, är det möjligt att komma tillbaka till glädjen. Att vara glad är en människas normaltillstånd, som jag ser det. /.../ Meningen med livet är att man ska vara glad./.../"
Jag har aldrig sett det så. Märkte liksom hur jag blev förvånad när jag läste det. Jag vände blicken från boken till min sambo, som verkligen är glad varje dag, det är hans normaltillstånd. Sedan växte insikten. Att vara glad har aldrig varit mitt normaltillstånd. Hela livet har jag fått kämpa, kämpa, kämpa. Hela tiden med en orosklump i magen och gråten i halsen. Tills nu. Och då menar jag inte just precis nu, utan den senaste tiden. Jag har inte behövt kämpa lika hårt för att hålla mig över ytan, jag har börjat känna glädje över allt i livet. Men jag är livrädd för att säga det högt, att jag är glad alltså, för då tror jag att nåt hemskt ska hända så att jag hamnar tillbaka ner på noll igen, tillbaka till att inte känna såhär.
Mitt normaltillstånd har istället för glädje varit ångest, oro, nedstämdhet. Visst har jag som alla andra kunnat glädjas åt små saker i vardagen, men de glädjeämnena har alltid varit "sidospår" från mitt normaltillstånd.
Därför tycker jag inte att det är riktigt normalt att känna som jag gör nu, när jag för en gångs skull är lycklig och tillfreds med livet. Jag letar hela tiden efter fel som inte dyker upp, söker i hjärnan och i verkligheten efter nästa sak/händelse/etc som ska dra mig ner igen... Jag försöker verkligen bara slappna av och NJUTA av livet, leva i nuet (en annan sak Pigge skriver om förresten). Det är ju såhär det ska vara, och såhär har så många andra det en hel livsstid i princip. Intalar jag migsjälv.
Intressant.
För övrigt kom jag på idag att rivna morötter är gott. Men jag brukar inte köpa morötter ofta. Idag gjorde jag det, himla gott! Har jag börjat mitt nya, sunda liv nu maybe? =)
Läser julklappsbok
Julen blev harmonisk i år. Inte som vissa andra år när värsta fejderna blossat upp. Nu var alla glada och trivdes, utom möjligtvis när lilltjejen i familjen fick nåt utbrott.
Enligt tradition åkte jag och min bästa vän Sara på julotta tillsammans. Min tur att köra i år. Vi har båda varit med i kyrkokören i hemkommunen, jag tror det är därför det är så stämningsfullt för oss att få höra de där sångerna, se de där människorna. Känna atmosfären. Jag blev lite besviken för att min mentor i livet inte dök upp som utlovat. Senare fick jag ett sms där han förklarade.
Senare på juldagen hamnade vi på ett ställe med dans/disco/trubadur på olika våningar. Det hade säkert varit väldigt trevligt, om jag hade känt någon endaste person av 800 där... nu hade jag bara tråkigt och önskade att jag stannat hemma. Kände mig faktiskt lite halv utan min sambo också.
I julklapp fick jag mycket fint. Bl.a. en bok jag började läsa igårkväll när jag kommit hem från mammsen. Pigge Werkelins bok om sina upplevelser i Thailand under och efter tsunamin: "Kl 10.31 på morgonen i Khao Lak". Som alla andra läste jag mycket om Pigge i tidningarna då när det hände. Han berörde. Kanske läste jag lite för mycket, för en natt hade jag en form av mardröm. En mardröm för mig. Verklighet för honom. Jag minns fortfarande drömmen väldigt detaljerat. Jag vaknade och grät floder. Sedan dess har jag på något konstigt sätt känt att jag förstår åtminstone lite av vad han gått igenom. Genom drömmen var jag där. Kände hans smärta. Försökte hjälpa. Att läsa hans bok nu berör mig väldigt djupt. Precis som han skriver, är livet så föränderligt. Ena dagen var han och hans familj i paradiset, allt i största harmoni och underbart. Något dygn senare kommer flodvågen. Ytterligare några dygn senare sitter Pigge och hans bror och plockar upp hans frus benbitar från golvet efter kremeringen. Den mannens styrka och psyke är helt otroligt. Ofattbart.
Och just det där gör att jag bättre ser vad som är viktigt i livet. Man vet aldrig... Vad som helst kan hända. Njut nu! Ta vara på de du älskar. Se till att de vet hur speciella de är. NU. Nu är det som gäller. Imorgon kanske inte finns.
Enligt tradition åkte jag och min bästa vän Sara på julotta tillsammans. Min tur att köra i år. Vi har båda varit med i kyrkokören i hemkommunen, jag tror det är därför det är så stämningsfullt för oss att få höra de där sångerna, se de där människorna. Känna atmosfären. Jag blev lite besviken för att min mentor i livet inte dök upp som utlovat. Senare fick jag ett sms där han förklarade.
Senare på juldagen hamnade vi på ett ställe med dans/disco/trubadur på olika våningar. Det hade säkert varit väldigt trevligt, om jag hade känt någon endaste person av 800 där... nu hade jag bara tråkigt och önskade att jag stannat hemma. Kände mig faktiskt lite halv utan min sambo också.
I julklapp fick jag mycket fint. Bl.a. en bok jag började läsa igårkväll när jag kommit hem från mammsen. Pigge Werkelins bok om sina upplevelser i Thailand under och efter tsunamin: "Kl 10.31 på morgonen i Khao Lak". Som alla andra läste jag mycket om Pigge i tidningarna då när det hände. Han berörde. Kanske läste jag lite för mycket, för en natt hade jag en form av mardröm. En mardröm för mig. Verklighet för honom. Jag minns fortfarande drömmen väldigt detaljerat. Jag vaknade och grät floder. Sedan dess har jag på något konstigt sätt känt att jag förstår åtminstone lite av vad han gått igenom. Genom drömmen var jag där. Kände hans smärta. Försökte hjälpa. Att läsa hans bok nu berör mig väldigt djupt. Precis som han skriver, är livet så föränderligt. Ena dagen var han och hans familj i paradiset, allt i största harmoni och underbart. Något dygn senare kommer flodvågen. Ytterligare några dygn senare sitter Pigge och hans bror och plockar upp hans frus benbitar från golvet efter kremeringen. Den mannens styrka och psyke är helt otroligt. Ofattbart.
Och just det där gör att jag bättre ser vad som är viktigt i livet. Man vet aldrig... Vad som helst kan hända. Njut nu! Ta vara på de du älskar. Se till att de vet hur speciella de är. NU. Nu är det som gäller. Imorgon kanske inte finns.
Spa-dag
Idag har jag och sambon haft en ta-hand-om-oss-spa-dag. Vi var här på Feelhouse Spa. Tränade, simmade, bubblade jaccuzzi och badade bastu. Kanonmysigt ställe, med skön musik och lite levande ljus. Sänkt belysning. Helt underbart och väldigt välbehövligt, jag känner mig som en ny människa.
Kul att testa roddmaskinen, det hade jag aldrig gjort förut...men shit vad ont jag fick i axlarna!
Kul att testa roddmaskinen, det hade jag aldrig gjort förut...men shit vad ont jag fick i axlarna!
Jobberbjudande(n)
Jag har redan blivit erbjuden två olika jobb, och jag tar inte examen förrän i juni! Så långt allt positivt. Vad som är lite negativt är att jag/vi måste flytta. Och att det inte finns jobb närmare min hemort. Det känns riktigt jobbigt att behöva flytta till en större stad. Been there, done that, got the t-shirt. Det är inte vad jag helst av allt hade velat. Inte i den här fasen av livet. Så jag är både glad och lite nere... Men det är ju fruktansvärt skönt att veta att man har ett jobb när man slutar!
Men vem vet. Det kanske finns nån mening med en flytt också.
Men vem vet. Det kanske finns nån mening med en flytt också.
Hur firar ni jul?
En vecka sen jag skrev nåt sist. En hel vecka!! Har jag inget ö h t att komma med? Står det still? Är det helt tomt? Nja. Inte riktigt. Men när jag väl vill skriva nåt så blir det alltid för personligt. Och min blogg ska inte ha en massa detaljer på det viset. Har jag bestämt.
En anledning till att det varit så tyst om mig kan ju också vara att jag är helt slut när jag kommer hem från högskolan. Slänger mig på sängen och sover. Äter. Pluggar. Sover igen. Ungefär.
Men snart är det jul. På måndag tar jag jullov. Inte från bloggen kanske. Men från pluggandet. Julen kommer jag att fira hemma hos min mamma. Först äter vi julbord hos pappa kvällen innan julafton. Tradition. Julafton spenderas hos mamma i hennes vardagsrum, med glögg, grogg & jultomte. Kalle Anka. Hela fadderullan =)
Juldagen åker jag & min bästa kompis på julotta ihop. Min tur att köra i år tyvärr... Och på kvällen går vi ut på krogen. Brukar vara kul, då alla utflyttade kommer "hem" till byn och går ut och partajar. Man träffar mycket gamla bekanta. På gott & ont, kanske... det är ju inte bara vänner man kan råka träffa på, så att säga.
Hur firar ni jul?
En anledning till att det varit så tyst om mig kan ju också vara att jag är helt slut när jag kommer hem från högskolan. Slänger mig på sängen och sover. Äter. Pluggar. Sover igen. Ungefär.
Men snart är det jul. På måndag tar jag jullov. Inte från bloggen kanske. Men från pluggandet. Julen kommer jag att fira hemma hos min mamma. Först äter vi julbord hos pappa kvällen innan julafton. Tradition. Julafton spenderas hos mamma i hennes vardagsrum, med glögg, grogg & jultomte. Kalle Anka. Hela fadderullan =)
Juldagen åker jag & min bästa kompis på julotta ihop. Min tur att köra i år tyvärr... Och på kvällen går vi ut på krogen. Brukar vara kul, då alla utflyttade kommer "hem" till byn och går ut och partajar. Man träffar mycket gamla bekanta. På gott & ont, kanske... det är ju inte bara vänner man kan råka träffa på, så att säga.
Hur firar ni jul?
Omtumlande
Idag har det varit en väldigt omtumlande dag. Jag har fått ett jobberbjudande (jag studerar fortfarande, klar i juni), jag har lagt ut jobb-krokar åt en massa andra håll och fått vissa hintar som gjort mig glad idag. Väldigt glad. Men man ska inte ropa hej....
Jag håller på att läsa en väldigt bra bok. "Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson. Den har väldigt många olika...partier den boken. Som om hon inte kunnat bestämma sig riktigt för vad den egentligen ska handla om. Men iaf, idag var det ett kapitel som fick mig att totalt bryta ihop och gråta floder. Verkligen hulka som ett barn och snyta ut halva hjärnan. Så den är bra. Helt klart.
Mamma....
Sambon hade köpt med sej glögg hem idag. 2 olika sorter, en mer klassisk röd spetsad med cognac och en vit med vaniljvodka. Smakade båda och de var goda.
Sen kikade jag för omväxlings skull in här på min Kära Blogg, och upptäckte att ingen mer och ingen mindre än "Omåomigen"- Pelle Almgren hade googlat på sig själv och hamnat..... HÄR! =) Sånt gillar jag. Roliga sammanträffanden.
Glada dagar.
Intensiva stunder.
Jag håller på att läsa en väldigt bra bok. "Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson. Den har väldigt många olika...partier den boken. Som om hon inte kunnat bestämma sig riktigt för vad den egentligen ska handla om. Men iaf, idag var det ett kapitel som fick mig att totalt bryta ihop och gråta floder. Verkligen hulka som ett barn och snyta ut halva hjärnan. Så den är bra. Helt klart.
Mamma....
Sambon hade köpt med sej glögg hem idag. 2 olika sorter, en mer klassisk röd spetsad med cognac och en vit med vaniljvodka. Smakade båda och de var goda.
Sen kikade jag för omväxlings skull in här på min Kära Blogg, och upptäckte att ingen mer och ingen mindre än "Omåomigen"- Pelle Almgren hade googlat på sig själv och hamnat..... HÄR! =) Sånt gillar jag. Roliga sammanträffanden.
Glada dagar.
Intensiva stunder.
Om en arm
När jag var tio knuffade en klasskompis ner mig från nån klätterställning på skolan. Det var inte ens högt. Men jag landade olyckligt på högra armen som gick rakt av någonstans vid armbågen. Det är liksom två ben där, båda gick av. Jag blev sen sövd när den skulle "brytas rätt". Den läkaren som skulle göra detta låg hemma och sov, sades det. När han kom cyklandes till akuten stank han av sprit (enligt mina föräldrar). Så gick han in och gjorde det han skulle med min arm, vilket tog 5 minuter. Sedan gips ett antal veckor.
Jag blir så förbannad när jag tänker på det. Varför bad inte mina föräldrar om en annan läkare? Varför sa de inget alls? Hade det varit jag, om det varit mitt barn, så hade jag blivit skogstokig. Varför stämdes han inte senare? Varför, varför, varför?
När gipset kom av kunde jag inte böja armen ordentligt inåt - bara 90 grader. Det fick sen tränas upp så gott det gick på rehab. Men det ligger en benbit i vägen, så det är "benstopp" och jag kan inte böja den inåt riktigt.
Nån röntgenspecialist menade att tillväxten i den armen kunde vara skadad, men det skulle man inte kunna veta säkert förrän armen växt färdigt (i 15-årsåldern tror jag). Hur som helst så hade jag tur på den fronten iaf, tillväxten var inte skadad och jag fick en normalstor arm. Inget annat sades om ev. framtida men som kunde uppstå.
Undrar hur mycket av detta som blev p g a den där berusade läkaren?
Nu domnar den armen bort varje natt. Är det ok att det är så? Kan den "dö" till slut? Jag har en massa frågor att ställa till nån som vet. En natt för ett tag sen råkade jag sova på den, och sedan dess har jag haft nervryckningar i den - inte hela tiden, men några gånger per dag. Och det känns så jobbigt. Jag hatar sjukhus. Nu måste jag ringa nån läkare och be att de tar nya röntgenbilder eller nåt.
Jag blir så förbannad när jag tänker på det. Varför bad inte mina föräldrar om en annan läkare? Varför sa de inget alls? Hade det varit jag, om det varit mitt barn, så hade jag blivit skogstokig. Varför stämdes han inte senare? Varför, varför, varför?
När gipset kom av kunde jag inte böja armen ordentligt inåt - bara 90 grader. Det fick sen tränas upp så gott det gick på rehab. Men det ligger en benbit i vägen, så det är "benstopp" och jag kan inte böja den inåt riktigt.
Nån röntgenspecialist menade att tillväxten i den armen kunde vara skadad, men det skulle man inte kunna veta säkert förrän armen växt färdigt (i 15-årsåldern tror jag). Hur som helst så hade jag tur på den fronten iaf, tillväxten var inte skadad och jag fick en normalstor arm. Inget annat sades om ev. framtida men som kunde uppstå.
Undrar hur mycket av detta som blev p g a den där berusade läkaren?
Nu domnar den armen bort varje natt. Är det ok att det är så? Kan den "dö" till slut? Jag har en massa frågor att ställa till nån som vet. En natt för ett tag sen råkade jag sova på den, och sedan dess har jag haft nervryckningar i den - inte hela tiden, men några gånger per dag. Och det känns så jobbigt. Jag hatar sjukhus. Nu måste jag ringa nån läkare och be att de tar nya röntgenbilder eller nåt.
