Tfnsamtal från Riga
Imorse, sambon på väg till Riga:
Jag:
"Har du mobilladdaren med dig?"
Han:
"Nej, just det! Lägger du ner den åt mig?"
*
Ikväll, sambon ringer från Riga:
Han:
"Vi ska iväg, ut och äta nu. Jag har inget batteri kvar i mobilen så jag lämnar kvar den på rummet på laddning."
*
Och jag tänker: Så lägligt.
Det hade varit ok. Om jag varit tillsammans med någon annan. Nån som aldrig ljugit. Om jag aldrig hade blivit otrohets-paranoid. Men nu är det inte så. Och min hjärna hittar på de mest fantastiska scenarion. Förmodligen helt i onödan.
Jag:
"Har du mobilladdaren med dig?"
Han:
"Nej, just det! Lägger du ner den åt mig?"
*
Ikväll, sambon ringer från Riga:
Han:
"Vi ska iväg, ut och äta nu. Jag har inget batteri kvar i mobilen så jag lämnar kvar den på rummet på laddning."
*
Och jag tänker: Så lägligt.
Det hade varit ok. Om jag varit tillsammans med någon annan. Nån som aldrig ljugit. Om jag aldrig hade blivit otrohets-paranoid. Men nu är det inte så. Och min hjärna hittar på de mest fantastiska scenarion. Förmodligen helt i onödan.
Kommentarer
Postat av: Malin
Jag vet hur det känns. Man är meningslöst och jobbigt paranoid. Men har man en gång tappat förtroendet för någon är det förbannat svårt att bygga upp det igen. Man tror att man har fixat det, men minsta smågrej gör att man trillar igenom igen. Det är så mycket känslor inblandade och man kan inte riktigt reda ut sina tankar. Det känns ibland som om man har blivit någon annan, en paranoid och destruktiv tant! Hoppas du fixar det, försök tänk på något annat medan han är iväg. Lycka till! Tack för en läsvärd blogg!!
Postat av: Tesa
Tack Malin! Kul att NÅN läser, haha =)
Trackback
