Människans normaltillstånd
Pigge Werkelin skriver i sin bok (som jag redan tjatat väldigt mycket om här i bloggen):
"...hur ledsen man är och hur mycket man än har gråtit, är det möjligt att komma tillbaka till glädjen. Att vara glad är en människas normaltillstånd, som jag ser det. /.../ Meningen med livet är att man ska vara glad./.../"
Jag har aldrig sett det så. Märkte liksom hur jag blev förvånad när jag läste det. Jag vände blicken från boken till min sambo, som verkligen är glad varje dag, det är hans normaltillstånd. Sedan växte insikten. Att vara glad har aldrig varit mitt normaltillstånd. Hela livet har jag fått kämpa, kämpa, kämpa. Hela tiden med en orosklump i magen och gråten i halsen. Tills nu. Och då menar jag inte just precis nu, utan den senaste tiden. Jag har inte behövt kämpa lika hårt för att hålla mig över ytan, jag har börjat känna glädje över allt i livet. Men jag är livrädd för att säga det högt, att jag är glad alltså, för då tror jag att nåt hemskt ska hända så att jag hamnar tillbaka ner på noll igen, tillbaka till att inte känna såhär.
Mitt normaltillstånd har istället för glädje varit ångest, oro, nedstämdhet. Visst har jag som alla andra kunnat glädjas åt små saker i vardagen, men de glädjeämnena har alltid varit "sidospår" från mitt normaltillstånd.
Därför tycker jag inte att det är riktigt normalt att känna som jag gör nu, när jag för en gångs skull är lycklig och tillfreds med livet. Jag letar hela tiden efter fel som inte dyker upp, söker i hjärnan och i verkligheten efter nästa sak/händelse/etc som ska dra mig ner igen... Jag försöker verkligen bara slappna av och NJUTA av livet, leva i nuet (en annan sak Pigge skriver om förresten). Det är ju såhär det ska vara, och såhär har så många andra det en hel livsstid i princip. Intalar jag migsjälv.
Intressant.
För övrigt kom jag på idag att rivna morötter är gott. Men jag brukar inte köpa morötter ofta. Idag gjorde jag det, himla gott! Har jag börjat mitt nya, sunda liv nu maybe? =)
"...hur ledsen man är och hur mycket man än har gråtit, är det möjligt att komma tillbaka till glädjen. Att vara glad är en människas normaltillstånd, som jag ser det. /.../ Meningen med livet är att man ska vara glad./.../"
Jag har aldrig sett det så. Märkte liksom hur jag blev förvånad när jag läste det. Jag vände blicken från boken till min sambo, som verkligen är glad varje dag, det är hans normaltillstånd. Sedan växte insikten. Att vara glad har aldrig varit mitt normaltillstånd. Hela livet har jag fått kämpa, kämpa, kämpa. Hela tiden med en orosklump i magen och gråten i halsen. Tills nu. Och då menar jag inte just precis nu, utan den senaste tiden. Jag har inte behövt kämpa lika hårt för att hålla mig över ytan, jag har börjat känna glädje över allt i livet. Men jag är livrädd för att säga det högt, att jag är glad alltså, för då tror jag att nåt hemskt ska hända så att jag hamnar tillbaka ner på noll igen, tillbaka till att inte känna såhär.
Mitt normaltillstånd har istället för glädje varit ångest, oro, nedstämdhet. Visst har jag som alla andra kunnat glädjas åt små saker i vardagen, men de glädjeämnena har alltid varit "sidospår" från mitt normaltillstånd.
Därför tycker jag inte att det är riktigt normalt att känna som jag gör nu, när jag för en gångs skull är lycklig och tillfreds med livet. Jag letar hela tiden efter fel som inte dyker upp, söker i hjärnan och i verkligheten efter nästa sak/händelse/etc som ska dra mig ner igen... Jag försöker verkligen bara slappna av och NJUTA av livet, leva i nuet (en annan sak Pigge skriver om förresten). Det är ju såhär det ska vara, och såhär har så många andra det en hel livsstid i princip. Intalar jag migsjälv.
Intressant.
För övrigt kom jag på idag att rivna morötter är gott. Men jag brukar inte köpa morötter ofta. Idag gjorde jag det, himla gott! Har jag börjat mitt nya, sunda liv nu maybe? =)
Kommentarer
Postat av: korova
Känner igen mig i detta. Även om jag är för mkt av en thinker för att endast vara "go-och-gla" så har jag, pga hur mitt liv sett ut, fått en helt uppfuckad inställning till hur saker och ting ska vara. I princip har jag tyckt att detta med glädje är nåt fult.
Trackback
