Lördagsbråk med mamma...
För ett par dagar sen grät jag i telefonen när jag pratade med mamma, jag bad henne komma hit och hon skulle komma på lördag. Idag. Så mamma + karl i släptåg kom hit. Jag bara: Why? Varför kan hon inte åka själv, han säger ju ändå inte ett pip förutom hej & hejdå?? Så de hämtade mig vi gick ut & åt. Mamma bjöd mig och karln bjöd henne. Och hon frågade om katterna och kanske om skolan, hon berättade om människor från förr och om gynekologen. Men då sa jag ifrån. Jag bara: Varför är det intressant för mig? (och menade egentligen: Jag vill inte höra om hur tjocka dina slemhinnor är när jag äter eller förresten inte någonsin) Då tyckte hon att jag fräste och var otrevlig och vad skulle hon prata om då? Så när vi kom hem till mig och vi hade fikat och kallpratat lite till bröt jag ihop i små bitar till slut. Hon skulle ju komma hit för att jag var ledsen, hon skulle säga åt mig att lägga mig och hon skulle sitta på sängkanten och sakta torka tårar och säga att allt kommer bli bra, vännen. Som när jag var liten. Eller det hade räckt med att hon frågat hur jag mår. Men ingenting?! Varför kom hon hit då? Åka 14 mil enkel resa för att äta mat, kallprata, fika och sen skynda sig hem för "På spåret" börjar?!
Och när jag börjat gråta och var alldeles förstörd så sa hon: "Jag tycker faktiskt inte att du behöver gråta nu när jag har åkt så långt, varit snäll och kommit hit." Som om det skulle gå att stänga av. Som om det är elakt av mig att må dåligt över nåt.
Men när de hade gått sin väg ringde jag upp och sa att jag fattar inte hur hon har hjärta att gå när hon ser att jag är helt förstörd. Då kom hon tillbaka. Och när jag hade sagt åt henne specifikt att jag ville prata och att hon skulle lyssna, så tror jag att hon gjorde det. Hon svarade iallfall. Men helt ärligt, jag får bättre tröst av katterna än av henne.
*
Saker är inte som när man var liten. (Inte för mig iallafall.)
*
Igårkväll drack jag en hel flaska vin. Vitt. Tittade på hela (tror jag?) säsongen av Prison Break under tiden. Sen kräktes jag och somnade.
Nu ska jag kolla in Greven av Monte Cristo på 4:an. Har för mig att det var nån snygging med i den och att den var jävligt bra.
Och när jag börjat gråta och var alldeles förstörd så sa hon: "Jag tycker faktiskt inte att du behöver gråta nu när jag har åkt så långt, varit snäll och kommit hit." Som om det skulle gå att stänga av. Som om det är elakt av mig att må dåligt över nåt.
Men när de hade gått sin väg ringde jag upp och sa att jag fattar inte hur hon har hjärta att gå när hon ser att jag är helt förstörd. Då kom hon tillbaka. Och när jag hade sagt åt henne specifikt att jag ville prata och att hon skulle lyssna, så tror jag att hon gjorde det. Hon svarade iallfall. Men helt ärligt, jag får bättre tröst av katterna än av henne.
*
Saker är inte som när man var liten. (Inte för mig iallafall.)
*
Igårkväll drack jag en hel flaska vin. Vitt. Tittade på hela (tror jag?) säsongen av Prison Break under tiden. Sen kräktes jag och somnade.
Nu ska jag kolla in Greven av Monte Cristo på 4:an. Har för mig att det var nån snygging med i den och att den var jävligt bra.
Kommentarer
Postat av: MO
Ibland förstår inte mammor att det enda man vill är att de finns där för en.
De tror att de måste komma på något jättesmart att säga till en när man gråter floder, och kan därför bli helt ställda.
Men tur att hon kom tillbaka, el?
Jag förstår hur du känner dig, för jag är där själv :)
*kram*
Trackback
