dear me...
...jag har ju inga läsare (tror jag?), för jag har inte direkt nån energi till att göra reklam för bloggen så som man ska, etc. så då får jag skriva lite till mig själv bara - i terapisyfte kanske.
Nyligen var jag på en roadtrip med en tjejkompis, en såndär "bekant" som jag fram tills detta känt halvbra bara. På ytan verkar hon lite som mig- gott självförtroende, samma musiksmak, halvsöt, sportat förr, liknande yrke. Men hon är singel. Efter roadtripen förstår jag varför. Detalj efter detalj om hennes personlighet framkom, som gjorde det så väldigt tydligt för mig att vi är olika som natt och dag. Några exempel: Hon tjatar ekonomi k o n s t a n t. Hon skulle aldrig kunna ta lån för att köpa en bil, hon skulle aldrig kunna ha en pojkvän som inte har ett fett sparkapital och pengar över varje månad.... några gånger lade hon ut för mig -obs! småpengar- och när jag sedan försökte bjuda tillbaka FICK JAG INTE DET utan hon ville sätta sig och räkna ut exakt på öret vad jag var skyldig istället, "så att det blir rätt". Oh my God. Sen såg vi nån musikvideo som jag tyckte var riktigt vacker ur ett konstnärligt perspektiv, den upplevde hon som helt vidrig. Ja det fanns en hel del småsaker som till slut har tornat upp sig till höga berg, för min del. Jag vet inte om hon känner likadant, men hur som helst kommer jag försöka undvika att umgås med henne (iallafall sådär intensivt och bara vi två) i fortsättningen... Men där ser man, hur ytan kan dölja och hur man kan missbedöma en person från början och uppleva någon som nån helt annan än vad den är...
*
Jag håller på att läsa Carolina Gynnings bok "Ego woman", fortsättningen på "Ego Girl". Jag tycker så mycket om henne, älskar hennes personlighet och gillar att läsa om hennes snåriga karriär och händelserika, galna, underbara liv. Det var förresten en till grej vi inte tycker lika om, jag och kompisen - hon kan absolut inte med CG. Kan rekommendera båda böckerna, superbra och varning för sträckläsning!
*
Nu väntar jag på kocken, jag har inte ätit mat än idag och ikväll blir det en sen supé när han dyker upp!
Nyligen var jag på en roadtrip med en tjejkompis, en såndär "bekant" som jag fram tills detta känt halvbra bara. På ytan verkar hon lite som mig- gott självförtroende, samma musiksmak, halvsöt, sportat förr, liknande yrke. Men hon är singel. Efter roadtripen förstår jag varför. Detalj efter detalj om hennes personlighet framkom, som gjorde det så väldigt tydligt för mig att vi är olika som natt och dag. Några exempel: Hon tjatar ekonomi k o n s t a n t. Hon skulle aldrig kunna ta lån för att köpa en bil, hon skulle aldrig kunna ha en pojkvän som inte har ett fett sparkapital och pengar över varje månad.... några gånger lade hon ut för mig -obs! småpengar- och när jag sedan försökte bjuda tillbaka FICK JAG INTE DET utan hon ville sätta sig och räkna ut exakt på öret vad jag var skyldig istället, "så att det blir rätt". Oh my God. Sen såg vi nån musikvideo som jag tyckte var riktigt vacker ur ett konstnärligt perspektiv, den upplevde hon som helt vidrig. Ja det fanns en hel del småsaker som till slut har tornat upp sig till höga berg, för min del. Jag vet inte om hon känner likadant, men hur som helst kommer jag försöka undvika att umgås med henne (iallafall sådär intensivt och bara vi två) i fortsättningen... Men där ser man, hur ytan kan dölja och hur man kan missbedöma en person från början och uppleva någon som nån helt annan än vad den är...
*
Jag håller på att läsa Carolina Gynnings bok "Ego woman", fortsättningen på "Ego Girl". Jag tycker så mycket om henne, älskar hennes personlighet och gillar att läsa om hennes snåriga karriär och händelserika, galna, underbara liv. Det var förresten en till grej vi inte tycker lika om, jag och kompisen - hon kan absolut inte med CG. Kan rekommendera båda böckerna, superbra och varning för sträckläsning!
*
Nu väntar jag på kocken, jag har inte ätit mat än idag och ikväll blir det en sen supé när han dyker upp!
Kommentarer
Trackback
