Mitt liv, min blogg

Det är så underbart att ha 2 missar. Jag har alltid nån att komma hem till. Nån som pratar med mig, och som jag pratar med. De följer med från rum till rum. Förflyttar jag mig från datorrummet till sovrummet så tar det max 2 min, så har de följt efter.

De är bortskämda, missarna. Den ena är väldigt kräsen med maten, han får svindyra RC Exigent. Den andra äter vad som helst utom torrfoder. Så han får Mjau blötmat. När jag/sambon äter så sitter de som tiggande hundar nedanför bordet. Ibland på bordet, men då brukar jag säga stopp. Ena missen, tjockisen, han har en speciell tiggar-pose som han intar när han inser att det vankas mat. Han lägger sig på rygg på golvet med tassarna sött som en ekorre, och blicken stadigt fästad på närmsta tallrik. "Feed me... Feed me..."

Mina är innekatter. Den ena vill gärna gå ut i sele, men inte på vintern. Vintern = gå i ide. Det är faktiskt det mysigaste som finns att gå ut med Missen i skogen en härlig vår/sommar/höstmorgon, se hans skuttande lycka och höra fåglarna kvittra. Den andra missen får ibland gå ut på egen tass. Han går bara en runda runt huset, kissar i snön, och så kommer han tillbaks igen. Söt. Nöjd med så lite, liksom...

Underbara misstissar. Älskar!