Mitt liv, min blogg

*Se inlägg om "Om Anna - Den andra kvinnan del 3" eller ngt liknande.... under kategori "Livet".

S. har varit min bästa vän i många, många år. På den där festivalen när jag hälsade 'snällt' på Anna, som jag skrev om i tidigare inlägg, så var S. också där. När jag berättade att jag hade pratat med Anna blev hon helt upprymd och frågade om det skulle göra mig något att hon pratade med Anna. Hon hade saknat Anna genom åren sa hon, verkligen saknat. Jag visste inte vad jag skulle svara, och jag kommer inte ihåg riktigt vad jag till slut svarade heller. Hur som helst måste jag ha sagt att det var ok, för hon pratade med Anna. De bytte e-postadresser. Sedan dess har jag inte hört så mycket om deras kontakt.

Jag kan inte säga att jag kände mig "hotad" eller nåt sånt, jag har aldrig känt nåt sånt. Jag kände bara att det.... det kändes mysko, konstigt. Har hon saknat? Anna? När då? Varför då? Och jag kände mig på nåt sätt lite kränkt, besviken.

Men nu, typ 6 år senare, är de tydligen väldigt bra vänner igen. Och det stör mig. För nu känner jag att jag verkligen inte kan lita på S. Jag vill inte att Anna ska veta någonting om mig eller mitt liv, det är ju inte så konstigt. Jag förstår på sätt och vis att S. kan vilja ha in Anna i sitt liv igen, de var väldigt bra vänner en gång i tiden. Men vad hände med vår vänskap helt plötsligt då? Det där med att respektera och så vidare? Jag känner mig väldigt besviken. Och litegrann ser jag på det som en sorts svek. Jag är väl medveten om att hela världen inte kretsar runt mig, och kanske pratar de om allt utom mig när de pratar. Men det VET jag ju inte. Och ironiskt nog är det just Anna som fått mig att tvivla så väldigt på alla, att jag inte kan lita på nån fullt ut.
På andra sätt kan jag verkligen inte förstå vad S. kan se som bra, fina kvaliteter hos Anna. Vad? För jag har verkligen fått se hennes riktiga jag, och fått veta hur hon ser på andra människor - inte bara mig.

Jag undrar om jag kommer kunna lita på S. igen, jag tror inte det. För om man är vän med Anna, så kan man inte vara speciellt bra vän med mig. Inte efter allt som hänt.

De senaste dagarna har något Anna sa dykt upp i mitt huvud, om och om igen. "Ni är ju fortfarande tillsammans, så då har jag ju ändå inte förstört nåt!"
Om hon bara visste, jag kan inte i ord beskriva, hur hela mitt liv var förstört i flera års tid. På alla fronter. Hur kan en människa bli sån. Jag fattar det inte.