Om Anna – Den Andra Kvinnan del 3, kap. 2
När jag konfronterade min pojkvän med brevet jag hittat så nekade han till att han hade varit med henne. Smart. Eller inte. Sedan erkände han att de hade haft sex en gång. Men att han hade tyckt att hon var så ful och hade sådana konstiga böjelser, att det inte hade blivit nåt mer. Smart igen. Eller inte. För då ringde jag Anna och hon berättade sanningen.
Anna berättade att han erkänt för henne att han aldrig riktigt älskat mig, och att det fortfarande kunde knyta sig i magen på honom när han träffade på sitt ex. K. på stan. När jag frågade Anna varför hon legat med honom svarade hon att hon bara ville ha sex, och han var villig. Så lätt var det att svika en vän. Det kröp fram att de hade planerat sina träffar i nyktert tillstånd bokstavligen talat bakom min rygg. För jag satt typ tre meter därifrån när de bestämde datum och tid för lite ”skönt, hämningslöst sex” som han uttryckte det.
Det var detta som så totalt krossade mig. Och jag var krossad i flera år, mosad som en tomat. Nedtrampad i skorna. Jag hatade Anna så intensivt, för hon hade förstört mitt liv. Förstört ett förhållande, förstört min tillit till allt och alla. Jag tyckte så enormt synd om mig själv, för att den sortens otrohet hade drabbat just mig. Jag hatade inte bara Anna. Jag hatade staden hon bodde i och städer hon bott i. Jag hatade alla som kände Anna, alla som hette Anna och alla som nämnde namnet Anna. Jag hatade skolor hon gått i och ställen hon varit på. Jag hatade den musik jag visste att Anna lyssnade på. Jag hatade allt som påminde om henne. Jag var rädd att jag skulle träffa på henne någonstans, rädd för hur jag skulle reagera*. När jag ser tillbaka så kan jag se hur hatet låg som tunga, mörka moln över flera år av mitt liv. Men jag har lärt mig att: Det var inte hon som tog de årens glädjeämnen och lycka ifrån mig – det var jag som lät henne göra det, för jag valde att hata så starkt så länge. Jag visste bara inte då hur jag skulle kunna stänga av hatet. Men jag har slutat hata och slutat tycka synd om mig.
För nåt år sen mailade jag Anna och skrev att jag inte längre hatar henne, men att jag inte heller tycker om henne. Hon svarade att det kändes skönt att höra. Förra sommaren såg jag henne på en festival, då gick jag fram och hälsade glatt och pratade ett par ord. För den bästa hämnden är ett bra liv. Visa det vackraste av dig själv, och dina fiender kommer att inse vad de har missat.
*Som tur var träffade jag inte på henne förrän efter ca 4 år.
Grrrr blir helt upprörd. Kan du inte göra samma sak för denna kompis som kallade sig väninna? Det verkar som folk inte fattar hur illa dom gör, förrän dom råkat ur för hur det känns själva. Det var ju bara sex?? Jaha, det skulle du ju kunna använda om han skaffar nån boyfriend som hon tycker väldigt mycket om. Då skulle hon kanske förstå vad hon egentligen gjorde själv.
Nåja, man ska inte hämnas, men hon får säkert smaka den medicinen själv en dag, eftersom det finns nya känslokalla människor som bara vill ha sex när en gift eller samboman är lite ur gängorna. Killar ställer sig gärna med ena foten utanför ett förhållande då, för att dom är rädda för att bli bundna känslomässigt. Och det han sa till henne om dig, kan mycket väl vara ett sätt att få sex för stunden. Jag har råkat ut för en som kastade förlovningsringen för att hon va så korkad just då, men när jag inte ville vara mer än kompis, fortsatte dom ha sitt förhållande och bor ihop.. så han älskade visst henne, men hade förhållandenojja.
Så.. den där kompisen skulle jag aldrig prata med mer. Bästa sättet att visa att man är en genomrutten vän, är att se sina väninnors killar som potentiella sexpartners.. för dom vet att tjejerna såras om det kommer fram och dom vill alltså förstöra för dig inte bara på den fronten.
Killen... tja, du får väl ta reda på hur mycket kärlek som finns.. Det är det viktigaste. Om det var snaran runt halsen eller om han inte har de rätta känslorna. Han måste välja dig, inte bara göra som du säger. Kanske göra slut ett tag? Låta han vara utan dig en stund och se om ni behöver varandra eller ej?
Lycka till.. du verkar ha fått förtjänt strul i ditt liv, men det lär dig nåt också, även om det känns förjävligt.
L
Oförtjänt strul.. skulle det ju stå.
Jag har lite lite svårt att förstå att du tog tillbaka M. Men så vet jag inte ens en tusendel av eran tid ihop... men ojojoj. det här var det värsta jag läst på länge :(
*kram*
