Om Anna – Den Andra Kvinnan del 3, kap. 1
Anna och jag gick i parallellklass på högstadiet. På gymnasiet hamnade vi i samma klass, och det var först då vi började umgås på riktigt. Hon & Sara var väl bästa vänner, men en speciell sommar så umgicks mest bara jag & Anna av någon anledning som jag inte längre minns. Ibland var min pojkvän med. T ex när vi åkte och badade och vi först bytte om hemma hos Anna. Då visste jag inte att de redan hade haft sex i den där sängen, i det rummet, bara nån eller några dagar tidigare.
Vi var på en helt underbar cykelsemester på Gotland. Innan vi hade åkt på semester hade Anna börjat messa min pojkvän, och jag anade en liten aningens oråd en gång när hon skrev ”Är T. där? Kan du ringa mig när hon har åkt hem?” Men han hävdade att hon var nere för att det blivit slut med pojkvännen och hon behövde en mans perspektiv på saker och ting, därför föll valet av samtalspartner på honom. Nu var vi på väg hem från Gotland, när hon hör av sig till honom och skriver att hennes kusin tagit livet av sig. Jag tyckte såklart fruktansvärt synd om henne, men när jag hade kommit hem och ringde henne för att höra hur det var så var hon inte alls intresserad av att prata med mig.
En dag hälsade jag på Anna på hennes jobb på Lindex. Vi pratade och jag visade en vacker dikt som M. skrivit till mig. Jag förstod aldrig hennes skratt. Jag funderade ett tag på det där skrattet, lät det som avundsjuka? Hån? Nej, hon tyckte säkert bara att det var en larvig dikt…
Den sommaren umgicks vi ganska intensivt, och när den gått så flyttade Anna till London. Vi började skriva brev* och skrev flitigt flera brev i veckan. Intima brev, nästan som en sorts dagböcker. Efter ett tag började hon fråga om mitt sexliv med pojkvännen; hur ofta, vad/hur, varför, varför inte… etc etc. Och jag svarade, för jag litade på henne och enligt mitt tycke var hon en av – om inte den bästa av – mina vänner. På baksidan av ett brev hade hon skrivit: ”Hälsa din pojkvän att om han inte skriver till mig snart blir jag skitförbannad” nåt i den stilen. När min mamma såg det tyckte hon det var lite märkligt att min vän ville ha brev av honom**. Jag antar att hon kunde se nåt dolt i det där som jag absolut inte såg.
Min kvinnliga intuition och mitt något skadade självförtroende sa mig att något var fel. En kväll när min pojkvän jobbade rotade jag igenom lägenheten och hittade då ett brev från Anna. Där stod detaljer om vad de gjort. Anna tackade för brevet där han skrivit att hon givit honom det bästa sex han någonsin haft, och hon tyckte att de skulle fortsätta träffas i december när hon kom hem, men samtidigt skrev hon att det var bra att de inte hunnit träffas fler gånger för då kunde jag ha kommit på dem. I marginalen på ett blad hade hon klottrat: ”Jag har k*****t M!!!” stolt. Hon undrade hur länge han hade tänkt vara tillsammans med mig. Samt om han kunde ställa upp och ha sex med en annan av hennes tjejkompisar.***
*Man skrev fortfarande vanliga brev på den tiden faktiskt, även om det fanns e-post
**Man ska alltid lyssna på sin mamma, kom ihåg det
***Jo, det var på fullaste allvar
Forts. följer!
